Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Jacobi, A.: Äktenskapets sekularisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnde kyrkopolitikern uttryckte
nämligen på sin tid i prästeståndet sina
allvarliga farhågor för, att riksdagens
första åtgärd efter-
representationsreformens genomförande skulle bli alt ur
regeringsformen stryka det moment,
varigenom kyrkomötet tillädes
befogenhet att inlägga veto mot riksdagens
beslut i kyrkolagfrågor.* Som bekant
kvarstår denna grundlagsbestämmelse
än i dag, vare sig detta nu kan bero på,
att ifrågavarande befogenhet använts
med mera urskiljning, än man då
tilltrodde kyrkan, eller på att riksdagen
varit mera tolerant, än man väntat av
densamma. Emellertid har det ej varit
utan, att just äldenskapslagstiftningen
på vissa håll antytts skola bli den
fråga, där kyrkomötet en gång på allvar
skall våga bruka sin makt att uppriva
kamrarnas samstämmiga beslut i ett
verkligt betydelsefullt spörsmål, och det
är därför kanske icke uteslutet, att
lagberedningens senaste reformprojekt
skall komma att utöva ett mera
ödesdigert inflytande på det kulturella livet
i vårt land, än någon från början kunnat
förutse.
De delar av lagen om
äktenskaps ingåede och
upplösning, som i första hand varit föremål
för den kyrkliga kritiken, äro
egentligen vissa punkter i kapitlet om
äktenskaps.upplösning. Något försök att i
fråga om villkoren : för skilsmässas
erhållande.hävda, andra principer, än vad av
riksdagen,, fastslagits, synes dock, ej
allvarligt, hava. varit påtänkt. Här har
- hänsyn måst tagas därtill, att riksdagen
obestridligen ■ har möjlighet att ordna
skilsip.ässoproceduren. genom en rent
* Jfr’ Gfänströih; Prästeståndets si-sta
strid» .sid; 3fr. iylit 1» ..
-’Vjtilai JgilrB swiiiv
borgerlig lag, utan kyrkomötets-’
medverkan, och dessutom är man tydligen,
fast det ej erkännes, fullt medveten om,
att den nuvarande lagen, som i händelse
av avslag tills vidare skulle förbliva
gällande, med sina köpenhamnsresor är
minst lika mycket ägnad att främja
en ”löslig” uppfattning iav
äktenskapet, som den nya lagstiftningen. I
stället har man därför valt den taktiken att
söka motverka den befarade lösligheten
genom att, i den mån det är möjligt,
försvåra ingående av nytt äktenskap
för frånskilda. Kring denna punkt har
nu striden koncentrerats.
Att tanken på ett nytt äktenskap är,
om ej orsaken, så åtminstone ett
utlösande moment vid ett mycket stort
antal skilsmässor, är ett obestridligt
faktum, som icke minst ur radikal
synpunkt måste beklagas; åtminstone
synes det mig som ett beklämmande
vittnesbörd om genomsnittsmänniskans
likgiltighet för verklig harmoni inom
äktenskapet, att det skall behövas tredje
persons mellankomst, för att de två, som
ofta för länge sedan blivit fullkomligt
likgiltiga för varandra, skola få nog
initiativkraft att bryta ett dödande samliv.
Ifrågasättas kan emellertid, huruvida
icke kyrkans inflytande i viss mån är
skuld till detta ur högre sedlig synpunkt
allt annat än uppbyggliga förhållande.
Hade icke kyrkan som det främsta
budet städse inpräntat plikten att under
alla förhållanden i det längsta
upprätthålla en ingången förbindelse, skulle
säkerligen, otaliga ohållbara äktenskap
upplösts, långt innan ”vännen i huset”
kommit med i spelet. Sätter man
likväl som mål alt till vad pris som hälst
bekämpa upplösningsfr.ekvensen, är det
givelvis, fullt riktigt att vända sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
