Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Jacobi, A.: Äktenskapets sekularisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget ord förlorat sitt
existensberättigande. Sedan rätten till skilsmässa sålunda
i vissa fall blivit fastslagen, har därav
som en naturlig konsekvens följt, att
den frånskilde förklarats till nytt
äktenskap ledig, ehuruväl ett strängt
fasthållande vid bibelns ord, såsom på
sistone från teologiskt håll påvisats, skulle
förbjuda omgifte. Vad som för denna
eftergift framför allt varit
utslagsgivande, har säkerligen varit den av Luthers
auktoritet stödda erfarenheten om de
sedliga vådorna ;av en lagstiftning, som
dömde en viss kategori av människor till
celibat. Då kyrkan sålunda trots det
principiella ogillandet av skilsmässa
medgivit den frånskilde nytt giftermål
lika väl som änklingen eller änkan,
synes det ur logisk synpunkt svårt att
förstå, varför man känt så starka
betänkligheter mot att utsträcka detta
medgivande till det förut berörda fallet.
Den stundom från prästerligt håll
framförda invändningen mot vigsel av
personer, som med varandra ”begått hor”,
att en förbindelse, som1 ingåtts i strid
mot guds bud, aldrig kan få kyrkans
bekräftelse, är naturligtvis fullkomligt
orimlig, då prästerskapet som bekant i
alla tider fått bekväma sig till att giva
välsignelsen åt äktenskap, som av
kyrkan själv betecknas såsom ”ingångna
i orenhet”.
Att äktenskap i berörda, hitintills av
lagen förbjudna fall i grund och botten
icke kan i fråga om sedligt berättigande
tillmätas någon utpräglad
undantagsställning visar sig tydligen, då man
följer, hur den prästerliga oppositionens
krav utvecklats. Från början var fråga
allenast om rätt för präst, som av sitt
samvete ansäge sig därtill tvingad, att
■vägra ånyo viga den, som genom hor
Tiden n:r 11, 1915.
brutit sitt föregående äktenskap.
Sedan har man emellertid, i klart
erkännande .av inkonsekvensen i en dylik
undantagslagstiftning, yrkat, att präst
skulle äga rätt till sådan vägran i varje
fall, där endera kontrahenten vore
frånskild, sålunda även i de fall, där
skilsmässa och nytt äktenskap redan
enligt nu gällande lag är ostiridigt tillåten.
Det prästerliga samvetet har, sedan
det en gång genom samhällets allt längre
gående krav bragts att vakna, med ens
tagit tillbaka alla gamla eftergifter och
kompromisser och fordrar nu alt fullt
ut få följa guds orubbliga bud. Till och
med den hittills som oomtvistlig
.ansedda rätten för den, som på grund av
andra makens otrohet blivit löst från sin
förbindelse, att söka ersättning i ett
annat äktenskap, har av en bland
dagspressens prästerliga medarbetare (N. D.
A.) blivit bestridd, under den verkligt
kuriösa förevändningen, att den
övergivna makan, genom att giva en annan
sin tro, skulle omöjliggöra för den
trolösa kontrahenten att avplana sitt brott
genom det brutna äktenskapets
återknytande. Det är sålunda ej ens rätten
att i det mest svåra fall bli fullt och
definitivt skild från den person, man en
gång blivit sammanvigd med, som en
bedragen maka tillerkännes av denne
skrifttolkare, mer ortodox än själva vår
herre.
Jämsides härmed har även rests det
kravet, att rätten för en präst att i visst
fall vägra vigsel borde utvidgas till en
skyldighet till sådan vägran under
motsvarande omständigheter. Det är
tydligen en väckt insikt om. de farliga
konsekvenserna av att erkänna det
berättigade i den individuella prövningen av
samvetssaker, som för.anlelt denna ut-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
