Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Örne, Anders: Om monopolistiska organisationer inom jordbruket - Händelser och spörsmål - Branting, Hjalmar: Högerns tankefrukter än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga, kapitalstarka och välskötta
konsumtionsföreningar. Möjligheten att
bryta, resp. att upprätthålla ett monopol
på exempelvis mjölkhandelns område
ligger, såsom i det föregående torde vara
uppvisat, helt och hållet i besittningen
s.v distributions- och
bearbetningsföre-tag av tillräcklig omfattning. På
samma sätt med flera av de övriga livs-
medlen. Vilja konsumenterna skapa sig
elt skydd mot monopolismen, så måste
de följaktligen skaffa sig sådana
anstalter för varornas behandling och
utmi-nutering, och det låter sig icke göra, om
de stå oorganiserade eller splittrade i
allehanda lösliga sammanslutningar
efter yrken, arbetsplatser eller bostäder.
Händelser och spörsmål.
‘Högerns tankefrukter* än en gång.
Det kan ej överraska att ”Svensk
Tidskrift” i sin replik till min lilla granskning
i ”Tidens” förra häfte försvarar genom
tjockt och tunnt allt som jag anmärkt på.
Sådan är den dagsjournalistiska polemikens
metod — icke till dess fördel inför något
mera självständiga läsare, det erkännes
villigt. Och fast i regel beflitande sig om en
form, som söker ge intryck av säkrare
behärskning av ämnet än tidningsspaltens
författare i vardagslag pretenderar, är ”Svensk
Tidskrift” tydligen i den punkten ingenting
annat än en vanlig högertidning.
Det mesta som anmärkts i granskningen
avfärdas med det enkla inkastet: ”underliga
missuppfattningar”. Man har emellertid
skäl att i exemplifieringen härav taga fasta
på ett för vår modärna höger mycket
betecknande ord. Uttryckligen säges nu ifrån
att nationen, folket som lever genom
generationer, ”icke med minsta säkerhet kan
anses bättre representerad av ett visst släktes
majoritet än av kungamakten eller enstaka
ansvarsmedvetna samhällsgrupper”.
Detta är en demokratins fömekelse, som
heter duga. Den förde ofrivilligt i minnet
vad jag i min ungdom läste hos Georg
Brändes om principerna för
reaktionsperio-den efler det förra stora världskriget, bara
att den nya reaktionen intet behöver nyut-
veckla, utan finner sitt program fixt och
färdigt hos den enä av de kämpande
maktgruppernas verkliga andliga ledare, allt ifrån
Treitschke och till hans nutida epigoner.
Till yttermera visso tillägges att den
politiska majoriteten .”så gott som aldrig”
uttrycker ens det levande folkets meningl
Så förflyktigas inför den högre statslärans
visdiom det tomma och ytliga talet att
folket självt har någon rätt att styra och att
taga sitt öde i egna händer. En kungamakt
i borggårdsstämning och ”de
ansvarsmedvetna”, som ledde spelet med en Sven
Hedin och Heidenstam som trumpetare — där
har man enligt dessa läror det sanna
uttrycket både för det ”levande” folk, som
trots allt lock och pock lät högern stanna i
avgjord minoritet, och framför allt för
släkten som gått öch släkten som komma . ..
Nog är det också för en tänkande läsare
av ”Sv. Tidskrift” en bra konstig replik,
att när det anmärkts t. ex. på att d:r V.
Söderberg gjott doc. Wigforss’ bok orätt
genom alt likställa hans försiktigt avvägda
cifatbestyrkanden’ med prof. Steffens
för-handstvärsäkra påståenden, så avfärdas
detta med atl det är det ”rent vetenskapliga
vägandet av olika källuppgiflers inbördes
värde, som föranleder en varsamhet i
slutsatser, som (mini ringhet) knappast en,s
tycks förstå”. Kanske tycker någon att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
