Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Hedén, Erik: Svensk litteratur och utländskt inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
framför allt Ling hänfört på att
återuppliva kännedomen och aktningen
för den fornnordiska kultur, som
gusta-vianerna föraktat. Visserligen kände han
liksom Geijer övervägande motvilja för
de franske författarne — utom Rousseau.
Men han och romantikerna överhuvud
beundrade varmt Italiens renässansdikt.
Även för engelskt inflytande stod deras
sinne öppet. Det var romantikerna som
återgåvo Shakespeare hans rätta rang
bland diktens heroer. Även visade
At-lerbom och hans krets en hos så
konservativa andar erkännansvärd förståelse
för Byron, revolutionären, som främst av
alla gick till storms mot den romantiska
reaktionen inom dikt, religion och
politisk åskådning. Åt honom liksom åt
Goethe och Rousseau kan för en lång
tid framåt och i viss mån ännu i dag
det vitsordet givas: varhälst något stort
skett — fast visserligen icke endast där
— har hans ande varit med.
Även Törneros den av lysk ande så
genomträngde latinaren och
brevkonstnären, ger en lovsång över engelska
språket jämfört med det tyska, som
ingen modern anglofil kan göra mer
träffande gentemot det förra eller mer elakt
mot det senare. Han säger om ”den
ädla engelskan”:
En. sydeuropeisk fantasi, sädan som man
stundom finner den hos nordländare, får
i denna form en särskild konsistens1 och
metallglans. Tyskans fanlasiprosa däremot
är som sm:ör i solsken. Ja, den är på längd
nästan snuskig. När tysken skall
expecto-rera2 sig över något synnerligen läckert,
som vattnas honom i munnen, iså tycker
jag just hans språk rinner som’ dregel.
Tysken är mäkta rik, men han kan svårligen
visa sin rikedom utån att plooka frami den
till yttersta skärven. Engelsmannen är väl
näppeligen rikare än tysken; men han dri-
1 = fasthet.
2 =, utgjuta.
ver grosshandel med sina skatter,
minute-ring sätter han sig över. I hela språket
finns knappast ett uttryck som ej är av
härdat stål; därför måste ock idén samla
kraft för atl hantera de massiva pjäserna,
mien orden äro också tveeggade och taga
djupt då de föras med en stärkt muskel.
Märkligt är, att även Geijer, vilkens
moderna bildning dock huvudsakligen
slod på tysk grund, kom att som ung
göra en resa till England. Visserligen
erfor han där knappast några som hälst
vittra intryck, men dess djupare
politiska, vilka, sedan återupplivades och
starkt medverkade vid hans övergång
till liberalismen. Jämför man hans
engelska reseintryck med hans tyska
— en jämförelse försvårad därav, att
endast de förra äro oss tillgängliga i
utförlig form —så synes det som om han
kritiserat engelsmännen mer, men å
andra sidan trots alla vänliga ord om det
tyska folklynnet för detta knappt hyst
sådant intresse som1 för det engelska.
Tysklands kultur satte han nog allt som
allt högre än Englands, men å andra
sidan brast ej hans utomordentliga
blick för det väsentliga, när det gällde
att urskilja dess grundfel. Ännu om
det moderna Tyskland kan intet mer
slående sägas än detta Geijers ord om
1820-talets Berlin:
Här göres i alla möjliga riktningar allt
vad göras kan; endast iskulle jag vilja
anmärka, att allt är för mycket gjort.
Eller detta:
Vad skall jag kunna säga om denna
residensstad? Kanske att den ser ut som en
kasern, där civilisationen står på
dagorderna?
Från Geijers allra sista år förtäljes,
att han, då redan bruten av sjukdom,
”blev sig alldeles lik som i forna dar,
skrek och gestikulerade, när han talade
om tyskarne och deras storordighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
