Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Carleson, C. N.: Jordbrukets driftsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den slora livsmedelsproduktionens
ordnande genom stordrift ger han indirekt
starka skäl, i det han framhåller som
brister hos det lilla jordbruket:
”sämre, svagare och dyrare
produktionsmedel”, ”mindre djup bearbetning av
jorden”, varav följer en disproportion
mellan redskapen och de alstrade
produkterna. Småbrukarens besparing av lejd
arbetskraft uppväges av att hans
arbetes pr i s blir lägre än den daglön han
■eljes kunde förskaffa sig. De
proportionsvis större kostnaderna — vartill
även komma lägre priser för mindre
förädlade produkter — tynga hårt på
smådriften.
Medelst större sparsamhet och
större intensitet vjll emellertid hr
Juhlin-Dannfelt upphjälpa det lilla
jordbruket, men märker kanske icke då, att
med intensiteten sammanhänger även
den djupare bearbetning av jorden, som
talar till stordriftens fördel. Han
säger, att smådriften kan få mera ut iav
svinstian, hönshuset och komposten, att
husdjur, rotfrukter och trädgårdar
skötas bättre i smådrift tack vare även
”den personliga omvårdnaden”, men
därmed är ju alls ej bevisat, att
stordriften, om den skötes väl, behöver
åsi-T-dosätta dessa grenar av jordbruket. Dock,r
är det tydligt, att han står tämligen tvek-’- ’
sam, ty så svagt finner han småbruket,
vara, att han förklarar dess ”under- >
lägsenhet ohjälplig”, om det icke
stödes av ett vitt utbrett kooperativt
för-•eningsväsen, som kan taga upp tävlan
med det kapital- och kreditstarka jord-i
bruket, men då framställer sig frågan,-’
om ej stordriften framför allt är i stånd
alt skapa åt sig en kraftig organisation
— alldeles så som tingen utvecklat sig
inom industrin. Den elektriska plogen
torde väl även rubba påståendet, att den
elektriska kraften endast kan bringas i
användning för stationärt arbete. I
våra dagar, då tekniken bjuder på den
ena, överraskningen efter den andra, är
det nog bäst att ej f ör bestämt utstaka
möjlighetsgränserna.
A. H amil ton —
första-kammar-jorddrott •— vill ej veta av någon
konkurrens mellan ”stora” och ”små”, men
det hjälper nog föga mot de kraftigare
hjälpmedlens och metodernas
obönhörlighet; hans mening är ock synnerligen
hypotetisk, ty han medger, att ”elektrisk
drift är räntabel” under förutsättning av
”inskränkning av den levande
arbetskraften”. Alltså ställes jordbruket inför
alldeles samma vändpunkt som all
annan produktion passerat. Och då kan
man ock betvivla, att J. Bromé har rätt,
då han kategoriskt förklarar, att
småbruken äro att föredraga ur ”social
synpunkt”. Det beror på vad man här
åsyftar med ”social”. Om den elektriska
energiens användning är ägnad att
”minska arbetskraftens fördyring”, så
ligger däri — rent evolutionärt
sett — en favör för utvecklingens gång
hän mot stordrift. Det befogade och
mänskliga i att hålla arbetskraften
skadeslös vid en omläggning frammanar
statens, samhällets bistånd i
form av jordbrukets successiva
socialisering. Det är säkerligen åtminstone
mindre illusionärt än att tänka sig den
elektriska driftens kostnader sänkta så
lågt, att de små jordbruken därav skulle
kunna få ett med storbruket jämförligt
gagn.
Anmärkningsvärt är hur reserverat
hr Erik Hellström ställer sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
