Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Holmberg, G. H:son: Fredsidéns kretsgång och modifikationer genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur gränsregleringens synpunkt. Vi tala
icke här om den praktiska utförbarheten
av de olika förslagen, endast om
förslagens frändskap med varandra.
Europas sammangjutning till ”en
ende stat” skulle göra krigstillståndet
mellan de europeiska rikena absolut
Omöjligt. Men som det finns
utomeuropeiska folk och världsdelar, vilka tills
vidare stå utanför det europeiska
sam-hällsförbundet, för vilka man icke kan
vara säker för överfall, måste en
polismakt till lands och vatten upprättas till
skydd för freden. Ordnad, om vi så få
säga, som ett slags gcndarmeri, är
denna europeiska polisstyrka förbundets
krigsmakt, som1 på grund av att den
icke har något gemensamt med det
nutida härväsendet och statsrustningarna
fått den nya benämningen. Quidings
”polismakt” är den ”världspolis” eller
”internationella polis” som nu
rekommenderas av expresidenten Roosevelt
och fredsapologisterna i allmänhet. En
av uppgifterna för Europas stat som det
högsta distriktet i det europeiska
folkförbund, vari Quiding ser idealet,
skulle just vara vården av förbundets
förhållande till främmande, d. v. s.
utomeuropeiska makter och som en självklar
följd därav även ”världspolisen” stå
under dess uppsikt och ledning. Det
förenade Europas stat fungerar
självfallet ävenledes som högsta internationell
domstol vid uppkommande tvister
mellan förbundsmedlemmarna, enär regeln
ju är, alt det större distriktets lag gäller
före det mindres. Quiding har
därmed efter sitt huvud löst det så
svår-lösliga spörsmålet om en staternas
överdomstol.
Varje federering utesluter icke möj-
ligheten av krig. Krig mellan
federe-iade men beväpnade folk, nationer
eller stater kunna, nämligen tänkas,
ehuru sannolikheten därför i verkligheten
är mycket ringa. Varken Tyska rikets
eller Nordamerikanska unionens
federe-rade stater eller schweiziska
edsförbundets republiker ha någonsin fört krig
sinsemellan under deras hittillsvarande
tillvaro, ej heller visat någon lust
därtill. I elt förbund, som icke är
avrustat, där maktfördelningen är
oproportionerlig, och som i övrigt är löst
organiserat, finns givetvis alltid krigsrisk,
även med en egen överdomstol, ty
domstols beslut hållas icke alltid eller
varda icke alltid efterlevde. I St. Pierres
förbundsplan för Europas furstar ingick
fördenskull en artikel med
bestämmelser om skyldighet för de förbundna att
hålla en gemensam förbundshär, som
med vapenmakt kunde tvinga till
underkastelse en förbundsmedlem, vilken
tilläventyrs kände sig stark nog att
bryta sig ur förbundet och förklara
detsamma krig. Så organiserat somi Quiding.
tänker sig Europas folkförbund,. är
sådan möjlighet helt och hållet utesluten.
Bland de folkrättsliga grundtankarna
i Quidings grundlag för Europas
förenade folk är även den, att
”överdistrikten” icke få besitta egendom utöver vad
de behöva för sin verksamhet, som är
inskränkt till ”regeringsåtgärder”,
gällande denna grundregel lika väl
Europas stat som rikena och det minsta
överdistriktel: häradet. Onekligen ett
osvikligt radikalmedel mot
nutidsstalcr-nas ”jordhunger”, som varit en bland’
orsakerna även till det förhärjande krig,
som nu övergår Europa. Europas
grundlag efter Quidings sinne känner icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
