Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 1915 - Jacobson-Undén, Agnes: En bok om Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belgien, som först kränkt folkrätten i
samförstånd med Frankrike och
England. (I sin iver märkte tyska
apolo-geter inte ens det egendomliga i att
motiven först efteråt kommo till. Det
förtjänar påpekas, att de av Tyskland
offentliggjorda ”Belgiska
diplomatdokument 1905—1914” på ett förkrossande
sätt motbevisa beskyllningen mot
Belgien om konspirationer mot Tyskland.
De belgiska diplomaterna i Berlin, Paris
och London ha tydligen stått kyliga mot
ententen.)
Under sådana förhållanden kan det
vara av stort värde att få den belgiska
frågan belyst från sakkunnigt belgiskt
håll. Den belgiske sociologen, professor
Emil Waxweiler har i ett arbete
med titeln: Hat Belgien s e i n
Schicksal ver sc huld et?* satt
som sin uppgift att rehabilitera sitt land
genom att i detalj analysera och bemöta
alla de beskyllningar, som kommit från
tyskt håll. ”Belgien har alls ingenting
att förebrå sig själv, och det förtjänar,
att detta faktum slås fast.”
De två huvudanklagelser, som
framslungats från tyskt håll, gå ut på att
Belgien vid krigsutbrottet redan brutit
sin neutralitet, och att franktirörangrepp
varit en massföreteelse under kriget.
Innan W. går in på dessa frågor, beskriver
han förhållandet mellan de bägge
länderna före kriget och skildrar, huru de
såväl i kulturellt som materiellt
hänseende stått i livlig kontakt med
varandra.
Så kom krisen. W:s redogörelse för
dennas förlopp kunna vi gå förbi. Den
* Numera i svensk översättning på
Framtidens förlag med titel: Belgiens öde,
pris 3 kr.
är oss välbekant från de officiella
dokumenten. En liten detalj förtjänar dock
framhållas. Söndagen den 2 augusti
hade det tyska sändebudet ett samtal
med chefen för den politiska
avdelningen i utrikesdepartementet. Frågan
gällde underlättande av transporten av
hemkallade tyskar, eftersom
järnvägarna redan förut voro svårt belastade
genom den belgiska mobiliseringen. Man
villfor ministerns begäran med stort
tillmötesgående under förklaring, att det
Belgien gjorde för Tyskland gjorde det
också för Frankrike. ”Naturligtvis”,
svarade denne, ”men ni vet, att vad
oss beträffar kan ni hysa fullt
förtroende.”
Denna försäkran upprepade den tyske
ministern samma dag i en intervju för
tidningen Le Soir: ”Kanske kommer Er
grannes tak att brinna, men Ert hus
förblir oskadat.”
Som vi veta kom sammia dag
Tysklands ultimatum!
Vilket svar borde Belgien som neutral
stat ge på Tysklands begäran om fri
passage genom landet? Svaret kunde
inte bli mer än ett. Då det genom
fördraget 1839 fått ständig neutralitet sig
garanterad av stormakterna, hade det
själv därmed förbundit sig att med alla
medel försvara denna. Ett lojalt
Belgien kunde inte tillåta tyska truppers
genommarsch utan att gynna den ena
makten på de andras bekostnad.
Tyskland kunde för övrigt inte på allvar
vänta Belgiens medgivande, eftersom
det s a ra m a dag dess trupper gingo
över Belgiens gräns mottog Schweiz’
neutralitetsförklaring och därtill
svarade följande; ”Kejserliga regeringen har
med livlig tillfredsställelse tagit
kännedom om denna förklaring och litar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
