Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Engberg, Arthur: Bankrutten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
don högsta av all moral vore sant. Det
sekel, som ”är ungt av gud”, vältrar
sig i blod och brott, och på ömse sidor
skyttegravarna uppbjuda herrar
teologer sitt skarpsinne för att i den egna
nationens kamp inlägga guds egen sak
och mission. För Harnack, den tyska
liberala teologiens stormästare, var
kränkningen av Belgiens neutralitet en
sedlig p 1 i k t h a n d 1 ing från
Tysklands sida. När man vet, att enligt
Harnacks åskådning den verkliga
plikten är liktydig med den kristligt
kvalificerade plikten — ty
verklig, sedlighet är ju alltid i
överensstämmelse med ”kristendomens väsen”!
— då vet man också, att den främste
talesmannen för modärn teologi funnit
överfallet på det skuldlösa Belgien vara
en djupt kristlig handling!
Och när den koleriske
Karlstadsbisko-pen ännu i dag finner, att vår
underlåtenhet att år 1905 bekriga norrmäns
nen var ett utslag av den nationella
evangeliska kristendomens dekadans, då
är detta icke, såsom mången vore
frestad att tro, ett dåligt skämt av en
skämtsam präst, nej, det är i själva
verket ett konsekvent uttryck för just den
åskådning, som i läran om nationens
gudomliga kallelse satt en av sina
praktfullaste frukter.
Ty ingen kan förebrå vare sig
Harnack eller biskop Eklund bristande
konsekvens i detta stycke. Bägge utgå från,
att gud åt varje nation givit en särskild
kallelse i världen, För att utföra sin
kallelse måste nationen vara stark och
om mgjligt växa i styrka.
Undfallenhet: för andras intressen vore ju ett
undanryckande av själva den grundval,
på vilken nationens kallelse skall
utföras. Harnack fann överfallet på Bel-
gien nödvändigt, för att Tyskland skulle
kunna hävda sig i striden och alltså
med ökad kraft kunna fullgöra sin
kallelse. Biskop Eklund fann Norges
bekrigande vara lika naturligt, för att Sverge
skulle få den i självhävdelse vunna
kraft, varigenom dess tillit till sig själv
skulle växa till en dess nationella
kallelsegärning befrämjande faktor. Hr
Kjellén, vars kristendom har något
robustare fysionomi, har utan omsvep
bekant, att det är både vådligt och
tadel-värt att vara ädlare än omgivningen, ty
då blir ädelheten ett ”bortspillt
element”.
Någon kanske spörjer, huru det är
möjligt att sammanjämka dessa läror
med kristendomen. I själva verket är
det ingen svårighet alls. Ty vad är
kristendomen?
En modärn teolog är ingalunda
villig att identifiera kristendomen med
Jesu bergspredikan. Dess satser kan
ingen efterleva. Är bergspredikan
krisr-tendomen, kan därför ingen leva som
kristen. Bergspredikan kan ej heller
uttrycka ideal-kristendomen för
en modärn teolog. Ty förverkligandet
av detta ideal innebure med
ofrånkomlig nödvändighet ett sönderbrytande av
kultursamhällenas grundvalar, en
återgång till ett skede, vari allt vore
inriktat på den yttersta dagens snara
ankomst, och där följaktligen en social
kultur vore likgiltig.
I samma ögonblick teologien
släppte bergspredikans objektiva norm och
sckte sig en norm i den subjektiva
vissheten, i samma ögonblick var gärdet
upprivet och ”kristendomen” ett
obestämbart x, vars innebörd kunde
ut-gestaltas i en oändlig mångfald
möjligheter. Processens lag utsädes av Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
