Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Engberg, Arthur: Bankrutten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marx. Ekvationens x blev bestämt
av intresset. Men skenet måste
upprätthållas, N och så se vi, huru
kristendomen genom tiderna balanserat
mellan aktningsfulla bugningar för
bergspredikan och en subtil sofistik, där
den kristna moralens väsentliga
innehåll fått sin färgning allt efter
relationen till faktiskt härskande
ekonomisk samhällsor-dning.
Men icke blott relationen till den
allmänna samhällsordningen har färgat
den kristna moralens innehåll. Var en
gång i n t r e s s e t kärnan under
symbolismernas trasgrannlåt, så innebar med
logisk följdriktighet intresse
konfliktens förhandenvaro jämväl
förhanden-varon av en konflikt mellan de kristna
moralinnehållen. De kristna, som voro
bärare av intresset A, de hade detta
A som sin morals kärna. Kolliderade
A med intresset B, vars kristna bärare
naturligtvis hade B som sin morals
kärna, så kunde A-intressenterna för sin
sak åberopa kristendomen lika väl som
B-intressenterna. Med andra ord:
skådespelet med kristna nationer i blodig
fejd med varandra, medan respektive
nationers teologer förkunna sin nations
sak stå under guds hägn, det
skådespelet är en slående bekräftelse på
marxismens av alla teologer förkättrade
sanning, att all moral i grund och
botten är intressemoral.
Det är på d e n punkten kristendomen
gjort bankrutt. Dess apologeter må
uppbjuda aldrig så mycket skarpsinne för
att framställa den kristna moralen
såsom höjd och strålande över de jordiska
intressenas grus. Under den fina
symboliken gömmer sig den nakna driften,
det egoistiska intresset. Sagan om
kristendomen som fridstiftaren i folkens
ursinniga kamp är och förblir en
vacker saga. Så länge den ideologiska
överbyggnaden är speglad av en
internationell samhällsordning, i vilken intressena
icke bragts till harmoniskt samspel, så
länge kan ingen kristendomens
renässans betyda fredens seger: Det är
tvärtom så, att kristendomen, där den
flammar upp i intensitet på
privatkapitalismens samhällsgrund, är
synnerligen ägnad att ytterligare skärpa de nar
tionella intressemotsatserna och utlösa
krigiska konflikter. Den äventyrliga
metafysik, varmed all kristendom
laborerar, gör sinnena stämda för moraliska
absolutifieringar, som få den blinda öch
vanvettiga fanatismen till konsekvens.
Kanske skorrar det i mångens öra
som en hädelsernas hädelse, men det
bör dock sägas rent ut, att för den» som
ser på samhället under socialismens
synvinkel, är kristendomen, — då den
ger det absolutas sanktion åt
motsättningarna — ett hinder för
världsfredens vinnande. En åskådningsvärld,
som ger fruktbar jordmån för absoluta
värderingar, är över huvud ett
förträffligt hjälpmedel för en härskande
samhällsordning, byggd på de besittandes
maktutövning över de egendomslösa.
Den reaktionära politikens koketterande
med kristendomen är därför ingen
tillfällighet, och lika visst som det ligger i
privatkapitalismens intresse att alltjämt
förfoga över makten, lika visst ligger
det också i dess intresse att hägna och
skydda kristendomen.
Hand i hand med socialismens
raserande av det privatkapitalistiska
samhället måste därför gå en oavlåtlig
kamp mot all vidskepelse. Men här
duger det ej att lyssna till de fagra och
mystiska sirensånger, som uppstäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
