Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Engberg, Arthur: Bankrutten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mas av, anti-intellektualismens koryféer.
Bergsonianismen och liknande läror
äro naturliga fiender iill det
socialistiska befrielseverket. En socialism,
hemfallen åt antiintellektualistisk mystik,
vore dömd att misslyckas i sin strävan.
Tankens klarhet, förnuftets
obarmhärtiga och vassa kritik — det är vapnet,
som ingen, än så fager romantik må få
vrida ur socialismens händer!
Det har från teologiskt håll och i
öppet apologetiskt syfte gjorts gällande,
att om kristendomen kan synas ha gjort
bankrutt, när den icke kunnat avvärja
den blodiga katastrofen, så har även
socialismen gjort en liknande bankrutt.
Denna advokatyr är verkligen något för
grov. Kristendomens verkliga bankrutt
i detta fall ligger däri, att den
skoningslöst avslöjats såsom fylld av den
intressemoral, dess apologeter så ivrigt
förnekat. Socialismen har aldrig
någonsin utfäst sig att garantera freden i e n
privat kapitalistisk
samhällsordning. Den har tvärtom
alltid betonat, att först med den
privatk&pitalistiska
samhällsordningens ersättande m e d d ensociallistiska
vin-nes den verkliga garantien mot
krigen, men icke förr.
Att socialismen, innan den ännu är
förverkligad i någon nation, skulle ha
gjort bankrutt, därför att den icke
åstadkommit, vad den utfäst sig skola
åstadkomma när den en gång b 1
i-vit förverkligad i
nationerna, är sannerligen en tankegång,
vars hopplösa oreda endast kan
förklaras ur dess teologiska ursprung.
Professor Budolf Kjellén, som
tvivels-utan får ses som ett fullblodsexemplar
av den kristna unghöger, vars
sublimaste och flärdfriaste livsfilosof är
redaktör Leonard Ljunglund-, såg som bekant
en syn den 6 februari 1914, i det hans
spejande öga varsnade, huru skuggan
av Golgata föll över borggården. Ingen
betvivlar, att synen grep honom och
gav hans yverborna ande rikhaltigt
stoff till förnyade meditationer över
vår planetariska tillvaros metafysiska
förbindelser. Men när den berömde
siaren och visionären framträdde i N. D.
A. med en moralfilosofisk betraktelse,
som kulminerade i grundsatsen, att
livets sanna visdom är att anpassa sin
ädelhet ”efter den rådande atmosfären”
och icke överanstränga sig med att söka
vara bättre, än de andra — då förstod
man, huru sant den gamle pessimisten
hade, när han skrev: ”Bakom korset
lurar djävulen!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
