Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Carleson, C. N.: En amerikansk tänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En amerikansk tänkare.
För TIDEN av C. N. CARLESON.
”Naturen oeh människan”, Valda essayer
öch tal av Ralph Waldo
Emerson. översättning av August Carr.
Med en inledning av prof. O. E.
Lindberg. Björck & Börjessons
förlag. Pris kr. 2:50.
Emerson är tydligen en av
inledarens favoiritförfattare; han påvärkade
starkt den generation, som uppväxte på
70-talet, och hans filosofi kommer åter
efter ett ”materialistiskt”-naturalistiskt
skede till heders i våra dagars
tänkande; bl. a. har den belgiske diktaren
Msetérlinck tagit* starkt fintryck av
Emersons skrifter.
Den idealism, han förkunnade i syfte
att ”förbättra, inspirera och reformera”,
fann ingen nåd inför trångbröstad
sekt-renlärighet i hans hemland.
Ursprungligen unitarisk predikant — således
från början anhängare av en friare
religiös riktning — gick han vidare från
sin utgångspunkt, vilken professor
Lindberg karaktäriserar sålunda: ”han
riktar själstuben in på det rént inre, från
alla dogmatiska och yttre band lösta
individuella jaget som religiositetens princip
och på det osjälviskt etiska livet som
dess kärna.” En lyrisk inspira tions,-
tänkare präglas hans åskådning av en
sällsam blandning av individualism ocli
panteism. Den liksom avspeglar på en
gång hans fosterlands väldiga yta och
hans unga nations friska energi och tro
på sig själv. Gudsbegreppet har hos
honom avklätts det trånga
mänskligt-personliga, är nära nog någonting med
”naturen” identiskt, varav givetvis även
följer ett uppgivande av den individuella
odödligheten och ett närmande till
Scho-penhauers tes om delviljans
återupp-gående i allviljan. Ur denna, alltså ur
”naturen” härflyter då även moralen.
En nutida kritiker skulle säga, att
man hos Emerson påträffar i hans
identifiering av gud och natur rester av
anfropomorfism. Så t. ex. när han
uppställer frågan: vilket är naturens mål?
Den poetiska charme, som breder sig
över hans vältalighets^stil, värmen
i hans panteism, så vitt skilld från
Spi-noza-logikens kyla, har kanske sitt
samband härmed. Det är dock till sist icke
riktigt god panteistisk logik att låta
världen vara danad för människan. På
sin höjd kan man säga, att ”skapelsen”
kan synas för oss avsiktlig;
människan som produkt av naturen hör
samman med denna, men kan intet säkert
veta om någon ”avsikt” hos naturen
— ”avsikt” enligt mänskliga begrepp —
att vara oss till nytta och behag.
Själva denna mänskliga ”avsikt” är e n
verkan av naturprocesser, kan tänkas som
e tt av alltets otaliga ”ögon”, men
därmed är även viss och säker
objektivitet utesluten.
I Emersons skrifter böra vi nu icke
så mycket söka det strikta tänkandets
man som fastmer tjusas av valvens
mystik och musik i hans
allmänsklig li e t. Denna finner stundom subli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
