Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Carleson, C. N.: En amerikansk tänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. N. CARLESON: EN AMERIKANSK TÄNKARE.
23
ma uttryck: ”Hur förmår ej naturen”,
■säger han, ”göra oss till gudar med få
och enkla medel! Giv mig hälsa och
«n dag, och jag skall göra kejsares pomp
och ståt löjliga. Dagningen är mitt Asr
syrien; solnedgången och månens
uppstigande mitt Paphos och obeskrivliga
férike, den strålande middagen mitt
England av känsla och klart förstånd,
natten mitt Germanien av mystik och
dröm.” Här talar
intelligens-kosmopo-liten: vidfamnande tolerans, som en
gång var den bästa bourgeoisiens
särmärke; det var — låt mig säga, i den
för-militaristiska, den för-”preussiska”
tiden. Hur långt ha vi icke glidit b a k-
o m Emersons generation i dessa
nationalistiska världskrigsdagar!
Som ett äkta anglosachsiskt drag kan
betecknas, att Emersons panteism är fri
från all kvietism. Vilja och energi
inrymmes ett betydande rum, vilja till
tro och positivitet. Han säger: ”1
konsten verkar naturen genom
människans v i 1 j a.” Där skulle >en Zola
och hans naturalistiska skola ha sagt:
”genom temperamentet”.
Om någon visar oss Emerson, att
filosofen och skalden i grund och botten
äro av samma virke. Det syntetiska
identitetstänkande, som bär upp hans
åskådning, låter honom ständigt finna
analogier mellan materiella och andliga
företeelser, lagbundna analogier,
vilande på en inre gemensamhet: alltså icke
bara ett bildspråks användning av det
ytligt lika. Han finner bl. a. beviset för
denna analogi i språkets utdaning av
abstraktionsorden ur benämningar på
konkreta föremål; och så bli även
våra begrepp tingens sammanfattande
avbild: ”Fysikens axiom återgiva etikens
lagar.” Så överallt analogier, men all-
tid sedda under idealistisk synvinkel.
Det andliga går före det materiella.
Om Platos lära, att idéer äro tingens
urbilder erinrar påståendet, att
företeelserna ”preexistera i’ Guds
självmedvetande och äro vad de äro i kraft av
föregående rörelser i andens värld.” Där
snuddar han ganska nära uppfattningen
av gud som personlighet, och befinner
sig på ett längre avstånd från
tvättäkta panteism. En svaghet eller en
lucka gör sig här påmind såväl i fråga
om Emerson som om all panteistiskt
förankrad och färgad filosofi; nämligen att
strävan att vinna enhet, finna likhet,
konstruera analogi icke balanseras av
strävan till klarhet över olikhetens,
mångfaldens möjlighet. Man talar
städse om ”de ideella frändskaperna”, men
föga eller intet om det
motsatselement, som ligger inneslutet i själva
frändskapsbegreppet, som ju inte helt
täckes med identitet och ”analogi”.
Jag upprepar: Emerson är mera
intressant som människa, som lyriker än
som tänkare efter klara linjer; Icke
panteistisk logik, söm snarast måste
leda till konservatism, till
indifferen-tism, men väl hans naturells optimism
tvingar honom ut ur ”systemens”
isrymder, tvingar honom att förläna sin
värld värme och rörelse. Därför
säger han: ”1 en riktig teori om
naturen och människan måste med
nödvändighet ingå ett
progressivt moment.” Där står han på
tröskeln till en senare ( tids e v o 1 u t i
o-n ä r ,a tänkande, som han, barn av en
tid, som sökte harmoni i det absoluta
och vissa, dock icke fullt tillägnade sig.
Men vi, som fostrats och leva under de
stora naturvetenskapliga
forskningsresultatens suggestion, böra dock värdera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
