Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Jungnér, Richard: Världskriget ur rasbiologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara frågan: varför gör ett nutida krig
tie kommande generationerna sämre än
de, som levat före kriget?
Vi måste då utgå från det antagandet,
alt människosläktet före kriget äger en
viss mängd företrädesvis goda och en
viss mängd företrädesvis dåliga
arvsenheter. Vi kunna då t. ex. antaga, att
den mest kultiverade rasen, den vita,
om vilken det här förnämligast blir
fråga, vid en viss tidpunkt består av lika
inånga (25 %) fullt friska som tydligt
sjuka (25 %) individer jämte ett
motsvarande antal (50 %) heterozygoter,
vilka äga halva antalet könsceller
friska, halva antalet sjuka, under det
dessa heterozygota individer själva äro till
utseendet friska men med dolda sjukliga
anlag, som först framträda i en följande
generation. Resultatet blir ingalunda
bättre om heterozygoterma antages vara
till utseendet sjuka, ty även i så fall
bli könscellerna endast till hälften
friska.
När nu kriget kommer skrivas friska
individer jämte heterozygoter ut till
krigstjänst, under det att de sjuka bli
kronovrak. Om under ett nutida krig
en tredjedel av samtliga de friska
jämte en tredjedel av samtliga
heterozygo-lerna i samhället antingen stupa eller
på annat sätt uteslutas från möjligheten
att fortplanta släktet — någonting som
kan bliva fallet såväl för segrarne som
för de besegrade —, då följer därav, att
genom ett enda krig procenten av de
fullt friska i samhället kommer att
sjunka från 25 % till 22,22 %, av
heterozygoterna från 50 till 44,45 %
men att antalet sjuka komme att stiga
från 25 till 33,33 %. Om vi utgingo från
andra antaganden om släktets
beskaffenhet vid den angivna tidpunkten, så
måste resultatet bli lika avskräckande.
”Men”, invänder man ”det måste ju
också tagas med i räkningen, att det
folk, som är kraftigare och intelligentare,
segrar i striden, och det är ju bättre
för släktet i sin helhet att ett sådant folk
segrar och fortlever än ett svagare.”
Detta vore ju riktigt resonerat, om det
gällde som en allmän lag även ifråga
om nutida krig, att segern alltid
kommer att tillhöra den moraliskt
och fysiskt starke och intelligente.
Förberedelserna spela nämligen
härvidlag en mycket viktig roll. En
rånmördare — och varför icke en
gift-blandare — planlägger nämligen ofta
länge, kanske åratal, sitt dåd och
mången klent begåvad och svag person
väpnar sig till tänderna och kan lyckas
att lömskt tillintetgöra sin motståndare,
även om denne är vida starkare och
mera intelligent. Om folken gäller
detsamma som om individerna.
”De sluga och intelligenta
människorna” har man sagt ”och de bäst övade
kunna bättre än de obegåvade och
okunniga akta sig för att även om de gå
med i fält utsätta sig för krigets faror.”
Ja fordom kanske var det så, men icke
numera. Ty genom noggrann
undersökning och sträng disciplin tvingas ju
även de slugaste att gå med mot faran
och de, som ha det icke minst
maktpåliggande intelligenta arbetet, såsom
aeronauter m. fl., äro kanske mer än
andra utsatta för faran att förlora sina
liv. Fall förekomma naturligtvis, då
mången av feghet blott slugt drager sig
undan krigstjänst, men i så fall blir
släktet genom honom och hans
avkomma ingalunda förbättrat.
Döden på slagfältet, huru härlig den
än i övrigt kan synas vara, blir sålun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
