Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1916 - Jungnér, Richard: Världskriget ur rasbiologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu känner endast ett fåtal, iorde
uppkomma mer av en tillfällighet och
äro för övrigt tills dato för litet
utforskade, för att man för mänsklighetens
vidkommande skulle kunna sätta sitt
hopp till dem och påräkna, att man
genom en ren slump skulle kunna
återvinna, vad man genom ett vanvettigt
krig ödelagt.
Vad nu sannolikheten för såväl
fluktuationers som mutationers uppkomst i
anledning av krig eller fred beträffar,
så är det väl troligt, att, om sådana av
dylika orsaker skulle kunna uppstå, de
till övervägande goda egenskaper mest
skulle framträda under fred, de till
övervägande dåliga förnämligast under krig.
Och att under krigstider sämre
egenskaper genom fluktuation ■— sålunda icke
ä.rftliga — snarare uppkomma hos en
person än bättre, liksom också att
mutationer till dåliga egenskaper som gå i
arv på komimande generationer då är
mer sannolik än sådana till goda, det
torde väl också vara sannolikt.
Hos individen som kämpar i ledet och
i löpgravarne liksom hos dem vilka
kämpa i luften eller på havet måste det
nämligen ofta vara händelsen, att
den ursprungligen framträdande, om
man så får uttrycka sig, ädlare och
bättre bevekelsegrunden till
dödandet, nämligen omtanken om det egna
landets, det egna folkets väl,
genom själva vanan att slå ihjäl och
vanan att möta verkliigt eller inbillat
fientligt sinnelag, övergår till hat och
hämdlystnad och till lust att döda och
att plåga, och det är tänkbart, att dessa
sistnämnda egenskaper hos individen
genom kriget kunna näras och
kultiveras därhän, att de bliva
konstitutionella hos personen i fråga och,
Tiden n:r 1, 1916.
icke nog härmed, utan att de
bliva genom mutation till atavistiska
egenskaper, vilka sålunda, om icke nya
omständigheter eventuellt tillkomma, som
skulle kunna leda utvecklingen in på
nya banor, komme att nedärvas genom
alla kommande generationer, eller
också kanske under en lång tid ligga
fördolda för att sedan långt efter kriget
under den djupaste fred på en gång
framträda hos en följande generation i
form av himmelsskriande mordmani
eller brottsliga handlingar eller vansinne
av olika art.
Men huru förhåller det sig nu med
de goda egenskaperna som ”kriget
bidrager att uppamma”.
En del av dem, såsom medlidande,
hjälpsamhet, ädelmod mot fiender o. s.
v., äro mest känslostämningar av,
såsom. erfarenheten visat, mer tillfällig art,
och såsom lätt övergående kunna de
icke ens få rang, heder och värdighet
av fluktuationer. De uppträda
nämligen endast så länge entusiasmen varar,
förnämligast endast i början av ett krig,
äga såsom nämnt kort varaktighet och
ersättas snart av hat och mordlust.
En annan del av ”de genom kriget
förvärvade goda egenskaperna” sådana
som självtillit, påpasslighet,
beslutsamhet, mod, förmåga av initiativ, skärpt
iakttagelseförmåga o. s. v. kunna möj-
*
ligen också bliva genom mutation
ärftliga, men därtill kommer nu det
sorgliga faktum att dylika egenskaper
alltid under ett krig måste äga ett mycket
dåligt sällskap av just de nämnda sämre
egenskaperna såsom råhet,
hänsynslöshet, hat, hämdgirighet, mordlust o. s. v.,
vilka då i händelse av en mutation eller
kombination skulle göra de goda
egenskaperna med ett slag till fullkomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
