Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Palmstjerna, Erik: Det kritiska handelsläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionshamnar och man protesterar
icke längre.
Privata Cfcntralbanksgruppens
bekanta transaktion för 30 mill. kr.
utgjorde också ett symptom på en
upplösningsprocess, vilken sedan
snabbt fortgått till dess att vi
bringats uti den återvändsgränd som
det dansk-engelska avtalet innebär.
Det avtal Centralbanksgruppen
träffat med representanter för den
tyska staten och Tysklands
finansväsen är i själva verket lika
besvärande för svensk industri, som det
vilket från ententesidan
ifrågasät-tes. Sålunda skall en
penninggaranti uppgående till 3—4 gånger
va-rakns fakturavärde ställas såsom
säkerhet för att den konsumeras inom
landet. ’ ’Bankdelegerade för
Enskild Importf örmedling ” ge förord
till tyska myndigheter åt vissa
firmor för underlättande av deras
import. Bankerna få dessutom
ingående kontrollera affärsmännens
böcker emedan, som det heter, ’
Veterligen en del oegentligheter
förekommit”
Förvånansvärt liten opposition
har riktat sig emot detta avtal.
Men att förorda motsvarigheter
gentemot ententen gränsar till
landsförräderi.
III. Än betänkligare än vad nu
anförts är dock att regeringen själv,
såsom häradshövding Eliel Löfgren i
sitt vägande uttalande i ”Forum”,
vilket systematiskt ihjältiges av
högerpressen, påvisat, faktiskt av
omständigheternas makt själv
tvungits till ytterst graverande
inkonsekvenser. Sålunda anmärkes:
1) För varje post varor som nu gä
över havet lämnar köparen
förbindelse på heder och samvete att
varan icke kommer Tyskland tillgodo
och i vissa fall har
utrikesdepartementet självt
lämnat sådan.
2) Krigsförsäkringskommissionen
försäkrar icke andra varor än de,
vilka anmälts för inhemsk
förbrukning.
3) När en vara beslagtagits i
England uppmanas varuägarna av
regeringen att översända skriftlig
deklaration att förbrukningen sker i
Sverge.
4) Regeringen bidrager vidare
med statistisk utredning för att i de
speciella fallen visa att varan
konsumeras inom landet.
5) En stor del av våra
exportförbud avse också att rörande
importvaror verka i sådant avseende att
varan endast kommer Sverge
tillgodo. Och dessa utfärdas för att
underlätta importen.
. 6) Staten har f. ö. själv i stor
utsträckning ställt sig såsom
mottagare och därigenom garanterat den
inhemska förbrukningen.
Inför dessa fakta måste man
väl säga att regeringen själv ansett
sig böra i fall på fall — de äro
tu-senden —- frångå sin officiellt
deklarerade ståndpunkt. Man blir
betänksam när detta erfar.es. Det är
ett dubbelspel, som pågår, men
sådant kan icke drivas länge. Förr
eller senare blir det uppenbart.
När slutligen de tillkomma, vilka
förr i tiden med en viss
överlägsenhet betraktade allt vad folkrätt
heter och nu anmäla sig såsom dess
varmaste förkämpar, då är man väl
tacksam för det intresse som visas,
men motiven härför vill man gärna
ta i närmare skärskådande. Äro de
absolut äkta?
Högerns glid mot handelsaktivism.
Under remissdebatten talade
statsministern om att vi måste vinna
och bevara utlandets respekt.
Säkerligen instämmer varje svensk
med honom härutinnan, men
respekt vinner endast den
regering, vilken är konsekvent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
