Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Jungnér, Richard: Världskriget ur rasbiologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskriget nr rasbiologisk synpunkt
För TIDEN av RICHARD JUNQNER.
(Forts. fr. föreg. n;r.)
Det är redan nämnt att den nu
levande generationen direkt menligt
påverkas av det nu pågående
världskriget och att de egenskaper, som
härigenom uppkomma, möjligen
skulle kunna nedärvas på ett
kommande släkte. Vi kunna tillägga att
redan nu många dåliga
egenskaper uppkommit icke blott bland de
stridande utan till och med bland de
neutrala. Det är sorgligt men
intressant att följa utvecklingen även i
detta sistnämnda avseende, t. ex.
beträffande logikens förgrumling,
tankekraftens och’ den moraliska
kraftens förslöande, den allt jämt
ökade benägenheten för
maktsuggestion o. s. v., som i dessa
krigstider redan överallt och även i vårt
neutrala land gjort sig märkbar. Se
här ett exempel från vårt eget land.
Vid utväxlingen av sårade fångar
mellan Tyskland och Ryssland
möttes tvenne tåg av stympade
krymplingar vid någon station i mellersta
Sverge. De ryska och de tyska
sårade viftade då och hälsade åt
varandra, så gott deras stympade lemmar
det tilläto. En intervjuare frågade
då en av tyskarna: hälsa ni på
varandra? I ären ju fiender? Nej,
svarade mannen, nu äro vi icke
fiender längre, nu äro vi människor!
Detta uttryck sökte man sedan
använda i krigshetsens tjänst. ”Där
ser man ändå”, hette det, ”att
kriget är mäktigt att göra människor
av fiender. Alltså,, leve kriget!”
Men människokaraktären kan väl
ändå förädlas även på annat sätt än
genom kroppens stympning. Vore
det icke bättre, att utbilda upp-
växande ungdom genom en verkligt
god uppfostran till människor, än
att först i skolorna ge dem
vild-djursnatur och sedan låta avhugga
dem armar och ben, för att på så
sätt göra dem till människor?
Den oklara logiken hos
krigsivrar-na är ett utslag av intelligensens
slapphet och maktsuggestion och
moralens allmänna degenerering i
anledning av världskriget. Harm
över orättrådiga och grymma
handlingar förekommer knappast numera
annat än hos enstaka individer, det
finnes alltid någon, även i ett
mindre sällskap, som icke hesiterar för
att öppet taga de vidrigaste
ogärningar i försvar. Rättskänslan och
rättsbegreppet dödas. Någon annan
moral än krigsmoral, omfattande
disciplin, krigsordning,
krigsorganisation, krigsduglighet o. s. v.,
finnes icke. Men krigsmoralen
kommer ofta i kontakt med just våra
ädlaste instinkter, med det som gör
människan till människa.
Det vore dock att hoppas, att
dumheten och de under krigstider
förvärvade dåliga egenskaperna i
övrigt icke måtte gå i arv på ett
kommande släkte. Men därtill är
knappast någon utsikt.
Hänsynslöshet, råhet, hämndgirighet, hat och
mordlystnad drivas nämligen av
inre krafter liksom inom ett urverk
fram och kunna i sin rörelse ej
hejdas ens vid mötet med oskyldiga
nonkombattanter, med försvarslösa
kvinnor och barn, ja de kunna söka
sina offer till och med bland egna
landsmän, och icke ens när kriget
är slut har den uppdragna fjädern
upphört att verka, de verka i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
