Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Jungnér, Richard: Världskriget ur rasbiologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördolda, i arvsplasmat utan att
några yttre tecken ange deras
tillvaro och kunna framträda i ett
kommande mer eller mindre avlägset led
i form av förstörelselusta,
nidingsdåd, mord och brottsliga handlingar
av olika art. Den stränga disciplinen,
om den är omotiverad och
överdriven, kan omsättas, hos befälet till
despotism och grymhet, hos
manskapet till kryperi och fjäsk och, då
rätts- och frihetskänslan småningom
undertryckts, till slöhet och
likgiltighet icke blott, då det gäller egna
intressen utan också, då det gäller
en ansvarsfull verksamhet och
uppnåendet av för ett helt folk viktiga
mål.
Av männen bliva många stympade
och lemlästade, blinda, döva, lama
o. s. v., egenskaper, vilka såsom
sådana icke anses kunna gå i arv, men
som faktiskt hos delinkventen
ifråga kunna ge anledning till
permanent, missmod och missnöje och ett
sorgset och inbundet lynne, vilket
sedan i sin tur, i händelse av ett
könsurval, i så fall väl ett sämre, av
kommande generationer för alla
tider skulle kunna tagas i arv. Men
människorna tyckas nu vara till den
grad suggererade och förblindade
i krigsfanatism, att de icke vidare
förstå eller lägga märke till varken,
fördel eller skada, eller ens olyckor
som hota dem själva och andra.
El-jes bör ju var och en, som ännu icke
blivit fullständig idiot, kunna förstå,
att det är bättre att ha sina lemmar,
sin syn, sin hörsel, sin talförmåga
o. s. v. i behåll än att förlora dem.
Förlusten av synen t. ex. skulle dock
kanske också kunna bli ärftlig.
Måhända skall människan genom ett
långt löpgravskrig steg för steg
kunna utvecklas till en viss likhet med
våra vanliga ljusskygga mullvadar,
vilka som bekant inga ögon hava,
därför att de inga behöva.
Fattigdom och rikedom skola, i
synnerhet om barbarkulturen skulle
segra, efter kriget framträda såsom
skarpare motsatser än någonsin
förut, den fattige skall bliva ännu
mer undertryckt, den rike ännu
övermodigare än. förut.
Kvinnorna bliva, i samma mån
som kriget varar länge, allt flera än
männen. Det blir såsom följd härav
normalt, att en man tar flera
hustrur, och, om en sådan
förändring icke skulle genomföras, vilket
väl är troligt, så råkar förhållandet
könen emellan och för övrigt hela
könslivet med könshygienen in på
vidriga och onaturliga avvägar.
Dessa seder komma att gå i arv
från släkte till släkte.
Månggiftet kommer i ännu högre
grad än våra nuvarande monogåma
äktenskapsförhållanden att gynna
de veneriska sjukdomarnas
spridning, men i ännu högre grad skola
dessa gynnas, ifall ordnandet av
pö-lygamiska äktenskap uteblir.
Osedligheten kommer att bli
allmän och taga en för hela släktet
vådlig fart. Några hinder eller
gränser för könsumgänget finnas
icke mer; även de normala gränser,
som naturen själv uppställt, skola
överskridas. Kvinnans
människovärde kommer att minskas. Det
skall måhända gå så långt, då
männen bliva allt mer sällsynta, att de
sedligaste bland kvinnorna, for att i
någon mån motarbeta moralens och
släktets undergång, komma att sluta
sig tillsammans till kooperativa
föreningar i och för inköp av en
gemensam man.
I bästa fall skall kvinnan, såsom
fallet redan nu på flera håll lär vara,
betraktas såsom en mjölkko, ett
avelsdjur, avsett endast att bringa
till världen och uppamma så många
soldater som möjligt. De flesta av
mannen skola också på grund av den
järnhårda disciplinen i samhället
steg för steg förvandlas till servila,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
