Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Jungnér, Richard: Världskriget ur rasbiologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti en enda persons liv! Och
vilken oerhört stor betydelse måste det
då icke hava, om bland de friska
och företrädesvis bättre
individerna i ett samhälle en tredjedel eller
mer dödas eller på annat sätt
uteslutas från möjligheten att låta
sina egenskaper gå i arv på
kommande släkten! Samtliga personer,
samtliga nationer, som nu leva, både
krigförande: och neutrala, bliva
härigenom dock faktiskt solidariska, då
det gäller ansvaret för framtidens
människovärde. Det är ett stort
ansvar! Kriget är ett högt spel!
Homo sapiens är icke så rik på det
goda att hon har råd att slösa med
de ädlare drifterna och de bättre
anlagen. Det gäller här liksom eljes
att ingen äger rätt att slopa det
goda och uppamma det onda, så
mycket mindre som nya ärftliga
egenskaper, såsom nämnt, endast
sällan och mera undantagsvis eller
av slump genom mutation kunna
bildas. . s
Det borde inplantas redan hos de
unga i skolan, att de mänskliga
samhällena — liksom raserna —
ingalunda böra utgöra ett kaos av
sinsemellan oansvariga individer, av
vilka var och en äger rätt att gå sin
egen väg ifråga om avgörandet av
släktets framtida egenskaper.
Ett folk borde icke heller äga rätt
att på , eget beväg och på eget
ansvar — sådant existerar i detta fall
icke — genom att bekriga sina
grannar underminera hela
människosläktets tillvaro. Och icke
heller borde en eller flera skilda
nationer äga rätt att blott i kraft av
medfödd despotism, härsklystnad,
brinnande krigslust, djupt rotat
na-tionalhat, småsint avundsjuka och
lumpen vinningslystnad, i rak strid
mot samtliga de övriga mänskliga
samhällenas och sålunda även de
strängt neutralas intressen, såsom
medansvariga inför eftervärlden,
söka ställa till’ ett ändlöst,
förödande krig, ’ / .
’ Det var icke så länge sedan som
mången bildad person hyste den
förhoppningen, att den tid en gång
skulle komma; då till och med den
största brottsling skulle blygas att
instämma med så många hederliga
män nu för tiden i ropet: ”Det är
mitt krig!” Man hoppades att en
eljes allmänt erkänt stor statsmans
jämte alla hans eftersägares rop,
att ”krigen äro pulsslagen i folkens
liv” då också skulle betecknas med
dess rätta namn. Om det icke
berott på okunnighet, hade man måst
tyda det såsom moralisk och
intellektuell imbecillitet. Men nu är det
hoppet måhända ute!
Men ännu en gång, innan den
stora ”explosionens” timma slår,
skall kanske nattens dvärgalåt så
småningom tystna, när fridens sol
går upp över. blodiga slagfält, och
tiga, till dess att det åter blir natt
— natt för alltid.
Den nu behandlade frågan äger,
såsom vi sålunda sett, sin stora
betydelse för människosläktet i sin
helhet, för dess framtida väl. Men
den betyder mycket även för
fosterlandet.
Fosterlandskärleken innesluter
nämligen i sig jämte så mycket
annat icke blott dess forntid och
nutid, utan även dess framtid, icke
blott de så kallade ”högre” och
”bättre” samhällsklasserna utan
samtliga lager, klasser och stadier i
samhället, d. v. s. folket i sin
helhet, ty alla hava vi dock så mycket
gemensamt och alla äro vi inför
eftervärlden solidariska, även då det
gäller ansvaret för ett blivande
släktes beskaffenhet. ”0,
fosterland, o, höga hjälteminnen!” 0,
fosterland! Du omfattar till ditt
väsende dock icke blott
hjälteminnena i vanlig mening utan så
mycket, mycket mera. Det gives dock
även andra hjältedater än krigets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
