Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1916 - Jungnér, Richard: Världskriget ur rasbiologisk synpunkt - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kunna ”fostra din ära och ditt
väl”. Jag menar det fredliga
arbetets hjältebragder. Det är
möjligt, måhända troligt, att den
.varaktiga freden aldrig skall komma.
Men det är också möjligt, att den,
i trots av att kulturen i många
avseenden kommer att gå tillbaka,
snart nog skall inträffa, det är
möjligt, att, innan det för alltid blir
för sent och innan den stora
katastrofen kommer, som en gång med
naturnödvändighet måste komma,
de stora slagen skola stå, genom
vilka den stora ségem skall vinnas,
som blir gemensam för fosterland
och mänsklighet. Ty även hösten
har sin fägring. Även när det en
gång lider mot slutet av
människo-andens tillvaro på vår jord skall
den väl vinna en del segrar —
kanske de största, ty de vackraste
resultaten komma kanske långt efter
det kulminationsperioden av det
mänskliga livets krafter hunnit
verka, och det är också
överensstämmande med utvecklingens lag, att
efter en djup vågdal, ett vågberg i
proportion till denna måste följa,
även om detsamma till éin storlek i
jämförelse med den passerade djupa
vågdalen och höjderna där bortom
utvisar, att kraftutvecklingen i
stort sett är stadd i avtagande och
att slutet nalkas.
Svensk lyrik år 7975.
För TIDEN av ERIK HEDÉN.
I.
Den lyriska situationen i Sverge
är f. n. paradoxal. Å ena sidan hav
det säkerligen åldrig skrivits så
mycket lyrik som nu. Å andra
sidan läser nu, i motsats mot förr,
ingen människa lyrik. Yåra 12,000
skalder skriva för sig själva —
naturligtvis var och en för sig, ty att
skaldebröderna skulle läsa varann
är det otroligaste av allt otroligt.
Fenomenet beror icke därpå, att
den lyrik, som de sista åren skapats,
med få undantag varit ganska
jämn-struken. Snarare beror lyrikens
jämnstrukenhet på allmänhetens
bristande intresse. De duktigasto,
skalderna drivas därigenom att
gripa till prosan. Vare sig prosan
är god eller blott medelgod, skattas
den nämligen högre än vers av
motsvarande värdegrad. Detta är icke
glädjande. Ty versens stränga form
gör den långt skickligare än prosan
att uppodla läsarnas skönhetssinne.
Den ger sinne för takt och rytm,
för språkljudens enskilda och
samlade klangverkningar, för
uttryckens och bildernas nyanser. Det bör
därför särskilt för
arbetareungdomen gälla som en hederssak ätt
rädda den ärorika kulturtradition, som
heter svensk vers, från den litterära
industrialismens dödshot. Denna
räddning sker emellertid i 999 fall av
tusen genom att läsa, ej genom att
skriva vers!
Lagen om versens impopularitet
hos läsare och bokköpare har dock
även den sina undantag. År 1915
såg två nya upplagor av äldre böc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
