Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedmansson, Karl: Geniet och proletären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete intvingas i för långa tider
framåt.
Sålunda se vi, att kapitalet är
vållande till krigets olycka, att det
för att uppehålla olyckan måste ha
geniet och proletären till hjälpare,
samt slutligen att det genom kriget
•försvårar villkoren för båda, under
det att fördelarna av kriget vinnas
av ett fåtal kapitalister.
Men låt oss nu vända blicken mot
framtiden, mot den tid, som får till
uppgift att reparera alla krigets
skador. Måhända kommer
kapitalet även då att spela första fiolen.
Åtminstone kommer detta att ske,
om folken fortfarande komma att
finna sig i, att kapitalet av
stats-styrelserna betraktas som
samhällets första värde.
Det torde emellertid ligga inom
folkens förmåga att själva överge
och tvinga statsstyrelserna att
överge denna tvångsföreställning. Ty
det är uppenbart, att det genom
kriget så oerhört förminskade
statskapitalet måste ersättas. Alla länders
statsskulder ha förstorats, väldiga
vidder av åkerjord ha besatts med
blod och avskräde från
drabbningarna i stället för med säd, den
industriella produktionen har
förminskats, och dessa sorgliga fakta
ropa högt på arbetet och geniet.
Förvisso kommer staternas
finansiella soliditet efter kriget icke att
bli av något synnerligt högt värde.
Och som följd härav måste
socialpolitiska reformprojekt skrinläggas
för lårig tid framåt. En avsevärt
stor del av statsinkomsterna få
avsättas till amortering och
förräntning av krigslånen. De stora
enskilda kapitalisternas soliditet blir
däremot så mycket större. För dem
finnas utsikter att efter kriget göra
enorma förtjänster på
reparationsarbetena. Och då deras antal med
nödvändighet förminskats och
världens samlade kapitalsumma
likaledes decimerats genom in-
skränkningen av produktiv
verksamhet, kommer deras makt att
stiga i proportion härtill, försåvitt
icke staterna’komma att vidtaga
åtgärder till folkéns ekonomiska
försvar.
Men detta senare är just det
nödvändiga för staterna och folken.
Får kapitalismen fortsätta som
förut att exploatera geniet och
proletären, skall kapitalismen inom en
kört tid ånyo ha laddat världen
med sprängämnen, och ett
världskrig står ännu en gång hotande
över människorna.
Med detta för ögonen måste
envar, som först och främst tänker på
samhällets och folkets bästa med all
makt sträva för en
nuaktöverflytt-ning från kapitalismen till staten.
Förutsättningen för denna
överflyttning ligger emellertid icke
blott i tron på statens förmåga att
handhava de produktiva värdena,
utan även och än mer i
uppfattningen av arbetet och geniet som
huvudfaktorer i
samhällshushållnin-gen. Det är sålunda denna
uppfattning, som det framförallt är
viktigt att inpränta hos människorna.
Och intet kan väl mer vara ägnat
att göra människorna mottagliga för
en sådan åskådning än
verkningarna av det världskrig, som nu
rasar. Förvisso är kapitalisten en
betydelsefull person, när det i vår
tid gäller att sätta mänsklig kraft
i rörelse, men inför de väldiga
uppgifter, som kriget ger jorden i arv,
sjunker kapitalets betydelse i
samma grad som arbetets stiger. Ty
pengarna kunna inte odla den jord,
som under lång tid legat i lägervall
och härigenom framskapat brist på
bröd. Härtill kräves proletärens
armar, det mänskliga arbetet, och
långt mera intensivt än förut:
Återuppbyggandet av grusade
städer och byar, iståndsättandet av
förstörda trafikleder och
industrianläggningar vädja såväl till kapi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
