Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedmansson, Karl: Geniet och proletären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet som proletären, men även här
•är det framförallt på proletären det
kommer an. Ty arbetet är mäktigt
att frambringa föda ur jorden och
Iiavet, människorna äro i stånd till
.att med sina händer skaffa sig allt
vad de behöva, men kapitalet
förmår intet utan arbetets hjälp.
Livs-viljan är starkare än lag och
äganderätt och den skall segra, om det
iommer till kamp. Men de döda
lingen, egendom och kapital, ha
ingen annan livsvilja än den, som
människorna i likgiltighet eller
underkastelse medgiva dem.
För staten, representerad av
fol-Iket självt, står så frågan: Skola
de döda tingen ännu behärska
jorden? Står staten nu kvar i sitt
be-Toende, kommer kapitalet att
uppträda som förläggare åt den
force-Tade verksamheten i samhället. Dep.
andliga kraften, uppfinnarna,
organisatörerna, kommer i kapitalets
Äold, och frukterna av deras andlijga
arbete kommer samhället tillgodo
jförst sedan kapitalet tillroffat sig
blommorna, den pekuniära vinsten,
likaöå med proletärerna.
Frukterna bli samhällsvärden, men
blommorna kapital. Och blommorna
.samlas i väldiga visthus, där de
representera det yppersta av
samhällets växtkraft. Härigenom kommer
samhället in i ett ytterligare
beroende av kapitalet. Visthusen bli
lånegivare åt staten och
arbetsgivare åt proletärerna, och staten
“tvingas att uppträda som
beskyddare och försvarare för visthuseris
ägare. Och härmed är vägen
öppen för ofreden. Ty arbetets
blommor kunna icke hålla fred!
Om folket däremot tar lärdom av
kapitalets krig och genom staten
självt uppträder som återställare,
skola såväl geniets som arbetets
frukter och blommor * bli
samhälls–egendom. För staterna är det ett
livsintresse att kunna göra sig fria
från den skuld de stå i till enskilt
kapital, ty eljest hotas statens
bestånd av de missnöjda medborgarna.
Men skulden kan icke amorteras
genom utsugning av. ett i stort sett
hårt betryckt folk. Därför måste
staten vända sig till geniet och
proletären såsom den förut vänt sig till
kapitalisten och militären. I detta
fall ställes medborgarnas
patriotism på prov på ett helt annat sätt
än förut. Och då torde det hända,
att de proletärer, som icke kunnat
förstå krigets statsnytta, komma att
visa större fosterlandskärlek än
kapitalisterna, som så innerligen väl
insett denna. Men kapitalismens
motstånd skall icke kunna bryta en
statsvilja, som understödes av
folkets flertal.
Och härmed är det första steget
taget till utplånandet av de
frik-tionspunkter, som äro krigens
upphov. Det som förut ansetts som
mest betydelsefullt, individens
oinskränkta rätt till initiativ, får nu
vika för det högre ändamål, som är
statens omsorg om samhällsvärdena.
Och för detta högre ändamål mötas
geniet och proletären i gemensam
strävan, ty de veta att statsnyttan
numera sammanfaller med deras
egen.
Det vore emellertid utopiskt att
föreställa sig kriget åstadkomma en
sådan genomgripande förändring av
Europas politik. Krigets
verkningar bli nog icke omedelbart av
sådan betydelse. Men det har heller
icke åsyftats att söka göra detta
sannolikt. Den makt, som förmår
dylika storverk, ligger inom
människorna själva, i åskådningen om
genialitet och arbete som livets
högsta krafter. Och som bevis for
denna åskådnings sannolikhet kan
intet tjäna bättre än just världskriget
och dess verkningar. Detta böra
vi lägga på minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
