Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphäver han själv i en annan, och
det blir ödmjukheten som får sista
ordet. Det yppa boktitlarna. Den
första hette ju ”På vaxtavla” — så
lätt utplånade anser han sina ord —
den andra ’ Gånger till den
förlorade skönheten”.
Överhuvud är Fogelqvists dikt ett
alster av både inspiration och
reflexion. Detta är i och för sig
ingen dålig kombination, ty man kan
mycket väl tänka sig en inspiration,
som även griper reflexionen. Men
faran med inspirationen är, att den
ofta förefaller och även är hög och
stark för diktaren, utan att den
dock äger instinkt-kraften att finna
det för läsaren inspirerande ordet.
I förra diktsamlingen föreföll
mig, i motsats mot de flesta, den
mindre inspirerade dikten
övervägande. I den nu utgivna är det
tvärtom. Även nu finns det
visserligen många dikter jag ej kan läsa
med ren glömska av kritik. Men
detta betyder föga. Huvudsaken är
att den skönhetseld, som hel och
segerviss slår fram ur de bästa
dikterna, och som även annars glänser och
flammar i boken, är omotståndlig.
Här finns en skönhet, som man ej
måste själv arbeta för att släppa in
i sig, här finns — och vilken lisa det
är! —en skönhet som mot eller
med ens vilja rycker en med sig
uppåt. Det som skiljer Fogelqvists
lyrik från alla andras, vilka
uppträtt efter de unga
Skåneskalder-na vid seklets början, det är hans
inspirations kraft att genom hård
kamp lyfta sig fram.
# *
Kört sedan Vilhelm Ekelund och
Österling utbildat sin skaldiska
egenart, uppspirade på deras marker en
lyrisk efterskörd, som dock aldrig
nått skönhetens fulla mognad. Den
av dessa unge, som stått sig bäst,
är emellertid Harald
Jo*hns-s o n. Hans fjolårsbok År och
dagar* är i viss mån en
resignationens bikt- och diktbok, men dess
resignation är icke hopplöshetens.
Diktaren lever numera helst i
minnet, men han lever där glad. Han
återvänder ständigt i tanken till
sitt barndomshem, men ej som den
förlorade sonen utan som den
åter-vunne, och han har återvunnits ej
från något förfall utan blott från
vissa vanliga ungdomsillusioner.
Minnet är ej blott luften,
atmosfären, utan ock materien, ämnet
i denna bok. Dels minnet och dess
höghet i allmänhet, dels minnet av
kära döda, dels minnen från hem
och mark, dels slutligen livsminnen
i form av återupplevda
barndoms-händelser. Härtill sluta sig, eftersom
författaren är av bondesläkt, dikter
om den folkliga grund, varur han
utgått, dels historiska dikter om
skånska bönder, dels mera
programmässiga dikter, präglade av folklig
åskådning och av en
kärleksförkun-nelse, som är utgången ur
lantfolkets solidaritetskänsla men ock
någon gång ställts i bestämd motsats
mot bondens huvudfrestelse,
girigheten.
Den poetiska bild, varmed
författaren helst symboliserar sitt
minnes-liv, är bilden av strömmande,
sorlande vatten, ett vatten från
barndomens källor, varå han glider fram
och bort utan att dock mista
sam-känslan med det förflutna. I visst
samband med denna känsla av ett
förflutet, varifrån tidens våg
avlägsnar honom, står bokens titel:
år och dagar äro ju tidsmått,
och man mäter ej tiden utan att
blicka tillbaka över den sträcka
därav, som gått ända hän émot
utgångspunkten. När han helt
lyckats drömma sig tillbaka till
min-neslandet, ser han det naturligt nog
* Svenska andelsförlaget, pris 2,25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
