Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, naturligtvis i syfte att upphöja
honom på dennes bekostnad. Men
just denna vänliga avsikt är
olycksdiger — oförtjänt olycksdiger för
Tufvesson. De, som lyckas stå väl
hos båda de stridande lägren (ty
Tufvesson tillhör väl snarast den
Böök motsatta riktningen),
uppfattas nämligen i regeln som —
oskadliga. Conradson var omoralisk
och även formellt en led
upprorsmän. Ty han ville något stort och
gjorde därför något egenartat och
nytt. Tufvessons hufvudsakliga
likhet med honom ligger i, att hans
verser äro så korta. Eljes saknar
han Conradsons farliga syften,
pojkaktigheter och tillfälliga smakfel,
men även hans lockande glans och
brinnande lidelse. Tufvessons
diktning är lika enkel som den är god.
Dess känsloinnehåll är lätt uttryckt.
Huru kortfattad varje särskild dikt
är, hinner den alltid säga ut vad
den har att säga; läsaren nödgas ej
möda sig med att dikta vidare. Som
prov må anföras:
Vinden har tystnat i rågen.
Kvällen står stor och blå.
Och nu sova alla fåglar
och alla blommor små ...
— Men högt jag hör mitt hjärta
efter ditt i längtan slå ...
Även formen är enkel. Yersen är
varken helt orimmad, en form som
’ kan vara nog så konstfull, eller rikt
eller ens i vanlig grad rimmad. Dess
rytm är också den enkel men ej
fullt regelbunden. I ovan anförda
strof gå första och andra raden i en
och samma takt, men i den tredje
är takten något annorlunda och i
den fjärde åter olika. Därigenom
närmar sig rytmen talspråkets.
Ehuru folkliga uttryck ej saknas,
är ordvalet icke rikt, och namnet
Dagrar är även därutinnan
träffande, att färgspelet i dikterna är
starkt förenklat. Men enkelhet är
visst icke att förakta. Yi tro mer
än gärna den danske kritiker, som
säger Tufvesson vara minst lika stor
som Thöger Larsen (vilken vi tyvärr
ej läst eller hört talas om), och vi
avvisa varje tanke, att man skulle
säga om Tufvessons vers, som den
gamle lantjunkaren sade om
cigarettrökningen: ’ lika gärna kan man
sticka ut tungan genom fönstret”.
#
Om man öppnade och började
studera Gustaf Johanssons
första diktsamling (utkommen
1913) utan att ha läst titelbladet,
var ens första tanke: Karlfeldt har
tacklat av sedan sist. Läser man
på samma sätt hans andra samling,
Skeppare och skärgård
s-fo.lk, * vilken såg dagen
föregående år, tycker man att Karlfeldt dels
åter tagit sig något, dels ej är så
lätt igenkännlig som i den förra.
Hos Johansson liksom hos
Karlfeldt är diktens huvudmotiv
natur- och hembygdskärlek.
Skillnaden åter ligger mindre däri, att
hembygdens natur ej är densamma
för båda: för Karlfeldt är den
Da-larnes lägsta men dock redan
utpräglade högland, för Johansson är
den Smålands skärgård och dess
skogsbygd, kanske lika höglänt som
Folkare härads men utan dess
obeskrivliga prägel av ingångsport till
fjällbygdens härlighet. Nej, största
skillnaden ligger däri, att
Karl-feldts diktning trots all sin
jordmust är en fantasidiktning först
och främst: alla hans figurer
omdiktas av fantasin, den
skönhetsska-pande eller den burleska, tills de
ohjälpligt höra hemma i än mjer
fjärrblå och sägenomskimrade
länder än Dalarne. Gustaf Johansson
däremot håller sig verkligheten
närmare : Han skapar en hel liten värld
* Ljus förlag, pris 2,50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
