Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teln Harlequins kappa*
visar, dels att det är en lärd poet som
skrivit diktsamlingen, dels att
poeten gärna nyttjar sin lärdom till
elegant lek. Ty kulturvärlden är i
detta fall ingen idévärld. För
Asplund står ej som för Fogelqvist
skönheten som en helig makt ätt brottas
med och uppgå i, den är ett medel,
ett fint och högt skattat medel
visserligen, som han med klok
avsiktlighet anyänder för att nå vissa
artistiska eller psykologiska syften.
Hans konst är med andra ord en
stadskonst, den kan, summariskt
sett, sägas följa den Levertinska
traditionen i detta ords vidaste
mening. Dock saknar han alldeles den
hektiska intensitet, varmed
Lever-tin utsmyckade sina erinrade eller
fantiserade känslor. Han diktar
alltså midre trånsjukt och konstlat
än denne, men saknar å andra sidan
alldeles dennes makt att taga och
dåra.
Diktsamlingen börjar med ett par
poetiska berättelser — en konstart
man med nöje ser upptagen, om ej
annat så därför att den är
lättsmäl-tare än den rena lyriken.
Författaren täljer först en persisk saga om
tre bröder, som gingo ut att söka
lyckans ande, vunno storhet, svekos,
kommo gamla, nakna och
desillusionerade hem till den fjärde brodern,
vilken stannat vid bondelivet,
prisade dennes idylliska lycka och —
gingo följande morgon ut att söka
[Lyckan igen. Denna
sammansättning av tvivel och okuvlig lyckotro
är karakteristisk för diktaren. Hans
form motsvarar smidigt den här i
sagan övervägande stämningen:
tvivlets. Stilen är ytterst säker,
rytmen otadligt lättlöpande,
rimmen målande, klangfulla och
an-strängningslöst formade men ändå
någon gång avsiktligt oregelbundna,
* Bonniers förlag, pris 2,75.
för att omväxling ej må saknas. En
viss smak för det drastiska
fulländar stilens träffsäkerhet.
I andra avdelningen, de egentliga
Harlequinsdikterna, återfinnes
samma stil och samma tankegång men
något varierande. Dessa dikter äro
blott föga episka, de äro lyrik,
visserligen förklädd men dock
kretsande kring lyrikens eviga ämne,
kvinnan. Följaktligen kan författaren
ej hålla sig så artistiskt
ointresserad av sitt ämne som i berättelserna,
han måste något bikta sitt hjärta,
vare sig han vill eller icke. Tvivlet
är alltjämt övervägande, kvinnan
är falsk, och sviker hon, är det
mindre lönt att sörja än att själv finna
andra att svika. Men trots allt
klingar här en känsligare, mera
gripen ton igenom. Stilen är
fortfarande lärd, fylld av utländska ord,
men då skådeplatsen här ej är den
högtidliga Östern utan det glada
Italien, har det lärda artisteriet
ändrat art: där framträdde lärdomen
öppet fast blott för att ironiseras,
här är den i sak borta men har fått
lämna blommor till
diktmaskeradens utsmyckning.
I tredje avdelningen, där dikterna
äro uppenbart lyriska men gärna
taga en åskådlig och egenartad, ofta
utländsk bild ur verkligheten till
utgångspunkt, framträder kärleken
fullt öppet ehuru ej enahärskande.
Fortfarande är det dock endast en
tvivlande, sviken och svikande
kärlek som talar. De utländska och
artistiska orden nyttjas alltjämt, men
motvägas av allt fler rent svenska
skönhetsord, direktare och
känsligare. Till sist i fjärde avdelningen
segrar kärleken, ehuru ej heller där
tvivlet saknas. Den poetiska stilen
har samtidigt blivit rent svensk, fast
författarens artistiska bildning
alltjämt röjer sig ej blott i vissa
litterära anspelningar utan ock i den
skicklighet, varmed han får gängse
poetiska ord att klinga som nya.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
