Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Carleson, C. N.: Människan och verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är verklighet? Att verkligheten är
större än våra tankar, att
universum har för oss okända och kanske
ofattbara sfärer har sagts förr, men
är det ej förnuftets strävan att ur
dem invinna ny ”verklighet”,
varvid vi leda oss fram med ”system
av begrepp och fakta”? Även
”intuition” bygger system.
Det är sant: ”Den mänskliga
dumhetens psykologi ’ ’ ’filisteriets
psykologi” frodas som ogräs. Men
den företeelsen • tipp träder vid alla
steg framåt; den är motståndet,
trögheten, som kämpar mot det nya
och livsstarka, vilket, utbjudande
sig som ”vetande”, i sin ordning
falnar av till ”vidskepelse”, men
innan den benämningen kan med
fog åsättas, måste kritiken ha
övertygande uppvisat ohållbarheten
inför en på erfarenheten stödd logik,
Eljes råkar han själv ut för
förebråelsen : ord! Ord!
Kanske krigets rensande härjning
bland illusionerna vållar förf:s
underkännande av kulturoptimismen,
fattad som det mycket obestämbara
”goda” gentemot ”egoismen”, som
likväl även kan vara någonting,
som benämnes ”gott”.
Falsifika-tioner av värden följa ymnigt med
kulturutvecklingen — ja bjuda
skeptikern ett kalas att frossa i —
men detta gift får ej förblandas
med upptäckter, rön och idéer, som
verkligen — trots barbariets och
filisteriets nedslag — burit
människorna framåt och som ensamt
kunna förklara, att ett ”samvete”
ändock reser sig mot orätten,
halvheten och medelmåttigheten. De
”okända”, ”osynliga” genierna —
okända av hopen — verka dock på
avstånd. Plato, Sokrates påverka
t. o. m. nutiden. Det okända men
ändock undfångna ljuset, ehuru
dunkelt och aberrerat, skimrar
t. o. m. i fraserna hos nutiden.
Boken är medryckande därför att
den bäres av en våldsam protest
mot traditionellt tvångstänkand<%
mot livets och tillvarons
insnöri n g i konsolitet, i historicismens
ödesbundenhet; den är känslig för
tidens ”judism”, som främjar
”praktiskhet” och lögnbegär och
som även förlamar socialismens^
rätts- och välfärdssträvan; där
finnes alltför litet av vilja i annan
riktning än det individuella och.
kollektiva lycksökeri, som skaffat
sig sin egen frukostfilosofi och sin
egen ’kulturdilettantism.
Förf. trår efter en fast punkt i .
den kaotiska upplösning vi
genomleva. Bankrutten i nutidens
civilisation, som väl ändock ingenting
annat är än en sjukdomsprocess, som
just i kriget utmönstrar skadliga,
retarderande beståndsdelar, synes
honom så oerhörd, att han slår över
till den svårbevisliga tesen om ”de
stora, eviga sanningarnas absoluta
oberoende av kultur och
framåtskridande”. Så dock till forntidens
Grekland och Indien — dessa
sanningens ursprungsländer — och vi
förflytta oss till kulturer, mera
omfattande och djupare än vi kanske
ännu hunnit konstatera. Det gäller
att söka och åter söka.
Otvivelaktigt behöva vi skärpa vår
urskiljning, öka vår tolerans och vår
mottaglighet för allt som sinnen och
förnuft kunna åtkomma, men då
även tänka efter, om ej den av förf,
påpekade förväxlingen av sanning
och rätt med det nyttiga och
ändamålsenliga har sin förklaring även
av massornas uppmarsch i en
”de-moralisk” tid, där realiteter, idéer
och ideal befinna sig i en period av
smekningar och gnabb. Av det
nöd-tvunget starkt materiella innehållet
i strävan att vinna rättigheter och
en kulturellt bättre ställning följer
rimligtvis vad ej kan förnekas, en
ensidig övertro på de yttre
medlens kraft till människors
förbättring, varvid man dock icke må
förbise, att striden själv kan fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
