Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Carleson, C. N.: Människan och verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bringa och utveckla egenskaper och
intellektuella värden av betydelse
för framtiden. Det är möjligt att
vägen dit kan komma att gå fram
över en desillusion ifråga om
socialdemokratin — och att förf.
hunnit ett stycke på den vägen visar
hans tremulering på gammal frisk
Strindberg-Rosseau-anarkism
gentemot ”det förbannade samhället”.
Vid en motsatt pol befinner sig;
angreppspunkten för aforismer: d.
v. s. den tyska kardborråkern
för vetenskaperi.
Vetenskaps-klostren - akademierna älska
icke klarhet och spänstighet. D e
måste framkalla — minns krigets
ofta fnoskiga kulturgräl — en
anti-barbarus-protest, och särskilt
Tyskland har ju frambragt en ohygglig
hybrid av ”vetenskap” och
stats-barbari. Mot statsbarbari med
”filosofisk” utgångspunkt i Hegel
och utlöpare i manierad
marx-epigonism ställer förf. Schopenhauer
och Kant. Han återkommer
därvid emellertid till sitt huvudsyfte:
betonandet av att logik ej täcker
all verklighet. Åter måste vi då
fråga: Avser förf. att vindicera
omdömesrätt åt någonting utanför
och annat än det ”logiska”
förnuftet? Någonting utanför
”kunskap”? Vill han giva grekernas
”nons” och romarnas ”nosco” en
vidare fattning än ”logos”, än det
’logiska” förnuftet — d. v. s.
tänkandet i ”ordens” bundenhet? Men
vilket annat medium då för vår
friktion mot ”verkligheten”, för
”den sanna bilden” av denna? Han
svarar: känslor, tro, lidelse.’ Därmed
glida vi in på psykologi, men även
den måste väl vara på något sätt
”logik’\ Är intuition en högre
logik? Eller är den något
annat än logik? En förkortad
tankeprocess? En ginväg för några
särskilt disponerade och privilegierade
hjärnor? Och en ensamhetens rymd
ovan flackheten!
Det angrepp vidare, som förf.
riktar mot Spinoza, beskyllande honom
för att ha beträtt en irrväg genom
att använda matematisk
bevisfö-ringsmetod, drabbar hela
rationalismen, drabbar även ”det moderna
tänkandets fader” Descartes.
Onekligen: dennas formlogik bar ägg-
skalen av skolasticism. Men det är
dock anmärkningsvärt, att utan
Descartes och Spinoza kan man
knappt tänka sig de tänkare längre
fram i tiden, som betonade
”lidelsen”. Det vore därför
orättvist att över en kam skära alla
”ra-tionalister”. Kan man f. ö. hos en
sådan centralgestalt och mångsidig
systembyggare som Descartes
från-känna lidelse för problemen? Eller
hos Pascal? P. ö. Själva ”driften”
att bygga system — så utpräglat
hos 1600-talets franska tänkare och
åter framträdande hos 1900-talets
tyska tänkare — var visserligen ett
arv, kan man säga, från
kristendomens dogmspekulation, men denna i
sin ordning — låt vara
karikatyr-och tvångsartad — ledde likväl anor
från den fritt skapande grekiska
filosofin. I mina öron klingar
därför alls icke ironiskt förf:s
definition: ”Den kristna hedendo-
mens vetenskap.”
Om man erinrar sig en forskning
och klarhet så befruktande
”mekanik” som Descartes alltomfattande
inträngande i tingen innebar, just
d å får man en riktig bakgrund för
förf :s berättigade spärritt mot vår
tids specialist-kretinism, som styr
ut sig i förakt för en undersökning
av livets djupaste källor. Här
passar om den hånet: medicinare-
filistrar. Här träffar även
Weinin-gers bistra anmärkning: ”Vad de
äro, framgår därav, att de dagligen
se människor dö, och likväl har
ingen av dem sagt ett djupare ord
om döden.” Men de stora
”ratio-nalisterna” voro allt annat än
spe-cialist-filistrar. De ledo ej av denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
