Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Bengtsson, Bernh.: Strejkvapnets tidsenlighet - Dahlgren, Lars: Frihetstidens författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes endast illusorisk. Det
kapitalinstitut, hos vilket vederbörande
arbetsköpare endast är ett
obetydligt lokalt redskap, är i sin tur en
filial av det väldiga internationella
kapitalet, och dit går omsider den
ökacle profit, som den ökade
produktionen hos de av obegränsad
arbetskrafttillgång gynnade
företagen representera, ty även dessa
företag- äro på ett eller annat sätt
omslingrade av det
världsomfam-nande kapitalets polyparmar.
Denna korta och ofullständiga
skissering av strejkens illusoriska
effekt som påtryckningsmedel för
högre löner, håller naturligtvis
streck endast i stort sett och med
avseende å de stora
världsomfattande industrierna. En del av vissa
nationella gränser beroende
före-tagsgmzpper (ex. bok- och
tidnings-indnstrin) kan ju genom strejken
åsamkas nog så kännbara
profitminskningar och alltså härigenom
tvingas på knä. Likaså företag på
lyxens ömråde, vars artiklar icke
ha karaktären av oumbärliga
förnödenheter.
Men i stort sett verkar kapitalets
överlägsna internationalisering
neutraliserande på partiella
avstängningar av arbetskraft. Och vid
strejker, som avse företag utom
den direkta produktionens rayon
kommunikationsföretag etc.,
drabbas arbetarna själva minst lika
hårt som företagen (ex.
spårvägs-stre jk).
Strejken blir således mer och mer
ett osäkert, svårhanterligt och till
sist effektlöst medel i arbetarnas
kamp för en rättvisare delning av
arbetets frukter.
Men den kampen måste icke
blott fortsättas, utan fortsättas med
fördubblad skärpa och
hänsynslöshet om vi löneslavar någonsin skola
kunna hoppas på en
människovärdig tillvaro.
Finns det då någon utsikt, att vi
med fackorganisationens växande
fullkomning och löneproletariatets
genomsyrande av solidaritet skola
lyckas framskapa nya medel för
framtvingande av högre andel i vår
egen arbetskrafts resultat?
Framtiden får ge svaret.
Frihetstidens författning.
För TIDEN av LARS DAHLGREN.
Frihetstiden har ofta fått tjäna
som dön ”buse”, varmed man å
vissa håll velat skrämma det
beskedliga svenska folket, då det
politiskt synts slå in på vägar, som
vederbörande ogillat. Huru ofta
har inte t. ex. vid slitningar mellan
regering och riksdag frihetstiden
frammanats som det stora varnande
exemplet på huru illa det går, om
man ej ger överheten det densam-
ma tillkommer? ”En ny
frihetstid”, ”regerande riksdag” o. s. v.
äro välbekanta och ofta även
verksamma slagord, och med öknamnet
”pechlinare” har man avsett att
misskreditera dem, som hållit på
riksdagens rätt även gent emot
konungamakten. Enligt sin natur
mera reserverad i sina uttalanden,
har dock den vetenskapliga
forskningen stått på en ståndpunkt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
