Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Dahlgren, Lars: Frihetstidens författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat utmyntas till försvar för
den vulgära allmänna opinionen. •
Visserligen har det för en
fördomsfri forskning varit omöjligt att
förneka, att den förkättrade epoken ur
flera synpunkter har att visa
mycket tilltalande drag, och man torde
ej kunna läsa Stawenovs briljanta
lilla arbete om ”Frihetstiden, dess
epoker och kulturliv” utan en
känsla av hädisk sympati för den
skildrade tiden. Men totalomdömet
har varit hårt. Malmström
avkunnade på grundval av forskningar,
som i omfattning och djup söka sitt
motstycke, en fällande dom, och
Stawenovs uppfattning avviker ej
mycket. Frihetstiden, så
ungefär lydde domen, förde vårt folk
hart när till undergångens brant,
därför att dess statsskick var byggt
på fundamentalt oriktiga principer
och i sina konsekvenser ledde till
anarki. Den kulturella
blomstrin-gen kunde härvidlag intet hjälpa.
Politiskt, det är det avgörande, var
tiden dömd att bli en förfelad epok.
Är nu denna dom rättvis? Den
har i varje fall ej tidigare varit
bestridd. Men forskningen nöjer sig
ej med en gång för alla fastslagna
resultat; förnyad omprövning kan
medföra omvärdering, stundom av
den art, som populärt kallas
rehabilitering. Det må vara nog att
erinra om den nyaste Karl
XII:s-och Gustaf IV Adolfs-forskningen.
Den allra sista tiden har också att
uppvisa ett djärvt försök i denna
riktning för frihetstidens
vidkommande. Det är doktor Fredrik
La-gerroths stora arbete : Frihetstidens
författning; en studie i den
svenska konstitutionalismens historia.
* Den 3 ’vetenskapliga ’1 Svensk
Tidskrift har i en recension av doktor
La-gerroths arbete (årg. 1915) nästan slagit
rekord i oförmåga att lugnt och sansat
bedöma vetenskapliga frågor, där
partiintresset kan ha gagn av att ett visst
resultat fastslås.
Försöket är som sagt djärvt. Det
gäller ingenting mindre än att på
grundvalen av en principdiskussion
om frihetstidens författning bana
väg för en ny uppfattning av
densamma. Uppgiftens storhet har
visserligen förlänat doktor
Lager-roths avhandling en helt annan
resning än de vanliga akademiska
doktorsavhandlingarna med de oftast
mycket speciella problem som i dem
bruka upptas till behandling. Men
självklart är — och detta är
således i och för sig
knappast någon anmärkning — att
på en hel del håll delvis
kanske rätt så vägande invändningar
skola kunna göras, i synnerhet som
förf. som bakgrund till sitt
egentliga ämne skisserar hela den svenska
författningsutvecklingen. Trots sin
ofantligt omfattande beläsenhet är
det helt enkelt omöjligt, att han
skall kunna vara fullt hemmastadd
på alla områden, och kanske fäller
han därför stundom omdömen, som
han nog ej fullt kan stå för. I ett
akademiskt specimen, som ju
underligt nog ofta bedömes
huvudsakligen efter sina fel och mindre
efter förtjänsterna, kan detta vara
riskabelt nog. Men att med insikt
om riskerna upptaga till behandling
i ett förstlingsarbete ett dylikt ämne
röjer en känsla av egen kraft, som
redan den inger respekt.
Förf. anser, att en av orsakerna
till att man fått en enligt hans
mening felaktig uppfattning av
frihetstiden varit, att man betraktat
den isolerad, ej följt de tendenser,
som med densamma föras till seger,
tillbaka och sett, huru de så
småningom under mycket lång tid
segt kämpat sig fram i strid med
andra. Detta senare vill nu han
göra, han vill, för att begagna hans
egna träffande ord, ”infoga
frihetstidens författning som led i ett stort
replikskifte, som sedan uråldriga
tider pågått icke blott inom vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
