Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Dahlgren, Lars: Frihetstidens författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land utan inom hela vår kulturvärld
överhuvud”. Fullt ny är väl
denna synpunkt ej, men Lagerroth har
genomfört den på ett helt annat sätt
än förut skett. I första delen av
sitt arbete, som han kallat
”författningens genesis”, ger han en
framställning av hela vår föregående
för-fattningshistoria. Hans
huvudsynpunkt är därvid den, att denna i
stort sett företer en strid mellan
tvänne ölika principer, den
personliga kungamaktens och den
konstitutionella idén. Uppburen av våra
stora konungar är den förra under
lång tid den härskande; den senare
framträder endast som opposition
och uppbäres huvudsakligen av
aristokratien. Adeln har således i
konstitutionellt avseende spelat en stor
och för den senare utvecklingen
nyttig roll i vår historia, en intressant
tés, som nästan synes kunna ge
upphov till en förnyad diskussion om
den gamla Fryxell-Geijerska
stridsfrågan öm aristokratfördömandet i
Sverges historia. Efter Karl XII :s
död föres den konstitutionella idén
till seger. Frihetstidens författning
är således, det skulle vara
resultatet av förf :s framställning i denna
del, i eminent grad en historisk
författning.
I andra delen skildrar så förf.
frihetstidens författning sådan den till
en början var och sådan den under
tidernas lopp utvecklade sig. Han
särskiljer därvid tvänne perioder i
denna utveckling, den
”dogmatiska” och den ”kritiska”. Gränsen
dem emellan är övergången från
1750- till 1760-tal. Den förra
perioden hade att uppvisa jämte en
mängd ljusa sidor även beklagliga
förirringar, vilka senare dock enligt
förf. ej berodde på att statsskicket
i och för sig var byggt på
felaktiga principer, utan på att dess
principer ej konsekvent tillämpades.
Partivälvningen 1765, då det
härskande hattpartiet störtades av mös-
sorna, är frukten av ”en nationens
självbesinning”.
Den senare perioden är, som förf :s
namn på densamma anger, en
samhällskritikens tid. Det problem, som
därvid sysselsätter densamma, är
detta: hur är det möjligt, att åt
”våra goda lagar” givits en så
”elak verkställighet”? Den person,
till vars namn denna kritik främst
anknyter sig, är kommerserådet
Anders Norden crantz.
Skildringen av denne märklige man
och hans politiska idéer hor till det
allra intressantaste i doktor
Lager-roths arbete. Man skulle nästan
kunna påstå, att förf. är den, som
egentligen upptäckt honom. De
torde nämligen varit få, som mäktat
arbeta sig igenom hans hart när
otaliga digra ”p åminnelser”, ”an
märkningar” och ”tankar” i allo
möjliga ämnen och därav bilda sig
en fullständig uppfattning av hans
verksamhet. Ur ren
bekvämlighets-synpunkt bl. a. är det således en
ofantlig vinst att nu ha en
systematisk framställning därav,
isynnerhet som denna framställning är
briljant skriven och medryckande på
ett helt annat sätt än det gamla
kommerserådets nog så knaggliga
prosa.
Nordencrantz vänder sig i sin
kritik mot en mängd missbruk, som
vidlått den föregående styrelsen;,
han klagar över den stränga
censuren och yrkar på ”frihet i bruk
av förnuft, pennor och tryck”, han
ogillar hattarnas näringspolitik, i
det han förebrår dem att ha sökt en
onaturlig ”genväg till Höjder”
och håller slutligen räfst med deras
lättsinniga krigspolitik. Men ej
nog därmed. Han tar upp
statsskickets grundsatser till kritisk
diskussion. Därvid är en av hans
huvudteser den, att all makt måste
för att ej ”rasa över sina gränser”
balanseras av en annan makt. Detta
gäller då även riksens maktägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
