Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Dahlgren, Lars: Frihetstidens författning - Lorén, S. G.: Kristendomsundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna form av författarskap hör
strängt taget lika litet som
pamfletten till verklig vetenskap. Men
män bör komma ihåg ett par saker,
när man ur den synpunkten på sina
håll så skarpt fördömer doktor
La-gerroths arbete. För det första får
ej synpunkten överdrivas; förf.
säger själv på ett ställe att hans
försvar gäller frihetstiden som rationell
princip och ej som empirisk epok,
och ehuru det nog är så, att denna
distinktion ej överallt i arbetet
klart framhålles, kan ju en del
av det i tonen apologetiska vara
något som huvudsakligen rör det
stilistiska. Förf. har under sina för
visso långvariga och djupgående
studier så levat sig in i tiden, att
han ibland så att säga tar i litet,
kraftigt. Vad han framför kan ju
vara det långsamt mognade
resultatet av förutsättningslös forskning,
fastän förf. sedan rycks så med av
det nya han tror sig ha funnit, att
det stundom förefaller som det vore
a priori uppställda teser, han ville
försvara. Och vidare är nog ej
detta drag av apologi något för
Lagerroth enastående. Särskilt i Lund
bör man vara rätt van därvid, ty
nog vore det något djärvt att
alldeles bestrida dess förekomst t. ex.
i professorerna Stilles och Clasons.
prestationer.
Kristendomsundervisningen i folkskolan.
För TIDEN av S. G. LORÉN.
Det är med verklig besvikelse man
efter genomläsningen av
folkunder-visningskommitténs betänkande
lägger luntan åsido. Betänkandet bär
nämligen mera vittnesbörd om en
åsiktslöshet, som gjort allt för att
undvika meningsbrytningar inom
kommittén, än av uppriktig vilja
att hävda kraven på en sund och
praktisk lagd medborgerlig
undervisning.
Redan själva anslaget inger
betänkligheter, som dock ökas med
varje sida. Säkerligen hade landets
folkskolevänner och alla i övrigt,
som förstå att värdesätta
folk-undervisningssträvandena, väntat
att kommittén, när den gått till
verket med någorlunda fria händer,
skulle gjort åtminstone en ansats att
söka betvinga skolans och
medbor-garbildningens värsta fiende: det
sinnesförslöande katekesplugget och
inlärandet av de för barnen till stör
sta delen ofattbara judiska
ammsa-gorna. Visserligen är ämnet allt
jämt ett tvångsundervisningsämne,
men detta hade icke behövt fritaga.
kommittén från skyldigheten att
rucka detsamma från dess
nuvarande plats på skolans arbetsschema.
Men i bevarandet av dessa
”smycken’J i svenskt undervisningsväsen
har inom kommittén rått den bästa
enighet, och det som i någon mån
skiljer ledamöterna åt inskränker
sig till smärre tekniska detaljer.
Kommittén är redan från början så
bergsäker i sin tro på ämnets
grundläggande betydelse, att den — pä
sid. 38 — säger sig icke ens behöva
till diskussion upptaga frågan om
dess plats i folkskolan, vilket, såsom
kommittén på sid. 174 närmare ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
