Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1916 - Lorén, S. G.: Kristendomsundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formar det, betyder att hävda dess
plats som skolans främsta
undervisningsämne.
Det är sant, kommittén har
något flyttat pjäserna, på sitt
schackbräde i den vällovliga avsikten att
därmed visa, att spelet ändock rör
sig. Katekesen har sålunda förts
undan till 5:e och 6:e skolåren. I
ersättning för det sålunda under 4:e
året förlorade ’ bildnings ’ ’momentet
skall, som hittills, bibeltexter och
psalmer finna riklig användning.
Vid 6 :e skolårets avslutning skall
dessutom katekesundervisningen ske
i forcerat tempo. ”Dessa timmar”,
säger kommittén, ”böra därför
användas icke så mycket till
inskärpande av kunskaper för den
förestående avgångsprövningen som
fastmera till att giva barnen en
fördjupad känsla av bibelns betydelse
och ett bestående intryck av det för
livet värdefullaste bibeln har att
giva”.
Säkerligen står denna
framställning i full överensstämmelse med
den förtunnade liberal-teologiska
visdom, som för närvarande är
högsta modet inom den religiösa
före-ställningskretsen. Hos folkets barn,
vilka i undervisningen borde få
hämta styrka för den oundvikliga
kamp för tillvaron, som möter dem,
skall alltfort, om kommittén får sin
vilja igenom, denna ofruktbara
själsnötning pågå, icke i samma
tempo, icke heller med rätt för
lärarna att, om de så önska, någorlunda
fritt få röra sig med
berättelsematerialet — plugget skall fortgå efter
bestämt fastslagna metoder och
förmodligen härigenom göras rikligt
fruktbärande. Så handlar en
kommitté, inom vilken folkskolans
spetsar haft säte och stämma och för
vilken förre ecklesiastikministern
Fridtjuv Berg varit en av
rådgivarna !
Kommittén håller ett långt för-
svarstal för sin egendomliga åtgärd.
Men icke på ett enda ställe, icke ens
genom ett tydbart tonfall låter den
förstå att det historiska och religiösa
sanningskravet har med
ifrågavarande undervisning att göra.
Kommittén låter inte
undersökningen gå utanför de gränser bibeln
anger. Utan suckan gå kommitténs
ledamöter med på att låta sin
andliga horisont begränsas av
Moseböckerna—Johannes uppenbarelse. På
flera ställen i sitt betänkande talar
kommittén om ”bibeln såsom källa
för vår kunskap om Gud”, vilket
uttalande i fröken Hedvig Sidners
särskilda yttrande förtätats till
”kristna sanningar”. Kommittén
gör sig inte besvär med att sovra
materialet, att skilja på legender och
det, som tilläventyrs har en historisk
kärna. Den gordiska knuten är helt
enkelt avhuggen. De ”enkla
evangeliska berättelserna” ha anammats
i hela deras otympliga,
motsägelse-fyllda skick.
Kommitténs förslag till kursplan
för kristendomsundervisningen ser
ut så här:
Första skolåret: Muntligt
meddelade enkla berättelser om
Jesu födelse och barndom, om Jesu
verksamhet, död, uppståndelse och
himmelsfärd. Några få lämpliga
berättelser ur gamla testamentet,
likaledes muntligt meddelade.
I sammanhang härmed: det
enklaste om jul och påsk, korta
minnesord ur bibeln, några
psalmverser, morgon-, afton- och
bordsböner.
Andra skolåret: Muntligt
meddelade enkla berättelser om
Jesu födelse och barndom, öm
Jesu verksamhet, död,
uppståndelse och himmelsfärd, i något
fylligare urval än under föregående
år, samt om den första pingsten.
Några få lämpliga berättelser ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
