Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Gjelsvik, N. M.: Fredsförhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en hittills oanad mängd, och kriget
kommer heller ej gärna att
upphöra på grund av brist på
krigsmateriel.
Hälsotillståndet är mycket bättre
än förr och därmed även
folkhälsan. Möjligheten att hålla på
avstånd de förödande sjukdomar, som
förr oundvikligen följde i krigets
fotspår, har därigenom ökats.
Farsoter torde därför ej heller numera så
lätt komma att framtvinga
freden.
Likaså torde kriget ej komma att
sluta så snart på grund av
soldatbrist på någondera sidan. Den
allmänna värnplikt, som alla de
krigförande nationerna med undantag
av England haft under den senaste
mansåldern, har gjort, att nästan
allt, som kan användas i krig har
fått en därför erforderlig utbildning.
I Tyskland räknar man med en
totalsumma av 10,000,000 man, som
äro fullt övade och kunna användas
i händelse av en fientlig invasion.
Ännu ha tyskarna således ej skrapat
bottnen.
Man måste emellertid en gång
komma till den punkt, då folken
icke förmå mer, då det ekonomiska
trycket blir för svårt, och då
erforderliga mängder av folk och
förnödenheter icke kunna sändas till
fronterna.
Då kejsar Wilhelm uttalade ett
så stort ord, som att han väntade
sitt folk hem före lövfällningstiden,
litade han på Tysklands
överlägsenhet ifråga om militär beredskap och
förmåga att omedelbart slå till med
all kraft.
Från lord Kitcheners mun har
man ett ord, som är värt att
minnas. Då man frågade honom, huru
länge han trodde, att kriget skulle
räcka, svarade han: ”Tre år, ett
till förberedelserna, ett till striden
och ett till segern.” Här framkom
en riktig tanke om tyskarnas
överlägsenhet ifråga om krigsberedskap.
Men den engelske lorden räknade
med, att éntentemakterna
tillsammans hade de största hjälpkällorna.
Fick man därför bara tid på sig,
skulle de lärdomar, man fått av det
nordamerikanska inbördeskriget,
upprepa sig, nämligen att den av de
stridande parterna, som har de
största hjälpkällorna och den fria
tillförseln, kommer att hembära
segern, om han blott kan hålla ut, och
detta i trots av att motståndaren
varit bättre förberedd på kriget och
hemburit de första segrarna.
Halva den tid, som lord Kitchener
nämnde, har nu förflutit och efter
vad man nu kan se, råder det intet
tvivel öm att, om ententemakterna
skola få en fred, som kan kallas för
seger, behöva de åtminstone de tre
åren.
De nya miljonarméer och de
mängder av ammunition, som de
allierade behöva, om det skall
lyckas dem att spränga motståndarens
linjer och tränga in i hjärtat av
Tyskland, kunna ej vara färdiga
förrän tidigast till sommaren. Och
det är först, när ententemakterna
stå i hjärtat av Tyskland, som de
kunna diktera en fred, vilken kan
räknas för seger. Till det behöves
såväl nästkommande sommar som
vinter och vår och kanske ännu
åtskilligt längre tid. Då nalkas den
fjärde lövfällningstiden.
Som sagt: Skola ententemakter-
na tillkämpa sig en fred, som ur
deras synpunkt sedd kan betraktas
som en seger, torde lord Kitcheners
tre år vara den minsta tid, med
vilken man kan räkna. Och
undervat-tenskriget och
Zeppelinexpeditio-nerna till England ha gjort sitt till
för att väcka det engelska folket så
pass, att man håller ut de tre åren,
o m segern därmed är vunnen. Och
att tyskarna hösten 1914 med ens
kommo så långt, att de sto do
utanför Paris’ portar, så att stadens
invånare kände faran inpå livet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
