Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överhuvud älskar Granström
ostro-fiska versslag, mer än halva
antalet dikter äro skrivna på sådana,
antagligen därför att de erbjuda ett
lätthanterliga instrument än de
strofiska. Det mer lätthanterliga
är emellertid ofta det mindre fina.
Men just detta intryck, att
Granströms poetiska brister äro rotade
i avsaknaden på yttre bildning, gör
bristerna ursäktliga, man ser att
det finns en strävande ande bakom,
och att denne ingalunda saknar
naturlig begåvning. Han drages mot
de stora ämnena, kärleken, döden
och alltet, och ibland gör han ett
par ansatser åt sagans och
fantasins rymd, vilka ingalunda slagit
illa ut.
& #
$
Att Carl Sam Åsberg
slagit an med sin förra diktsamling
intygas av omdömen från bl. a.
Gustaf Ullman, vilkens pris väl får
anses uppväga t. o. m. olyckan att
prisas av hr Erik Norling. Det
nyklassiska drag Ullman funnit i
nämnda samling är emellertid
osynligt i den under fjolåret
utgivna,# där det klassiska blott
företrädes av vissa namn såsom
Pro-metheus; att författaren
akcentue-rat detta namn sålunda, vittnar ju
om en intresserad ehuru mycket
opraktisk strävan att uppliva den
grekiska akcentueringen (vilken
dessvärre var av helt annan art än
vår), en strävan som han dock ej
kunnat tillämpa följdriktigt, ty då
borde han även ha akcentuerat
Sokråtes.
Eljes är som sagt den klassiska
andan lika svårfunnen i boken som
Kärleken till ödet, varom
den dock enligt titeln skulle handla.
Något mäktigt öde, som
författaren älskar, finns där verkligen icke.
Men om poeten blott menat, att
han är nöjd med sin lott, så skall
det villigt intygas, att han i
glädjande grad förfogar över denna
sällsynta känsla. Han yppar t. o. m.
en viss munter förnöjelse över
världskriget, och längre kan
förnöjsamheten ej gärna komma. Det
starkaste intryck boken ger är
överhuvud dét av pojkaktighet.
Författaren hoppar gladeligen från
det ena motivet till det andra,
kastar boll med stora ord och idéer
samt blandar allvar och skämt. Det
är svårt att värdesätta en diktning
av sådan snabbt snurrande art, allt
beror på, om man själv kan
komma med i karusellen, eljes tycker
man bara det går runt inför en.
Men även den, som råkar ut för
den oturen, kan finna nöje i vissa
jämförelsevis enkla strofer . såsom
denna:
Vårkväll. Han ligger på soffan och
blundar,
glömmer sin trötta kropp,
känner sig hjärna blott och begrundar
som till ett stråkdrag stort oeh smått.
Hör så i drömmar tamburdörrn smälla,
därpå från trappan kvitter oeh skratt,
vet det är barnen, de friska och glada,
som hoppa ut till ett sista tagfatt.
Våren är klar. Där på soffan han blundar
nytända städer han tycker sig se,
men framförallt uti blånande rymder
älskandes hopp: L^étoile du berger! *
&
I motsats mot Matts Magni
Granströms hembygsdiktning söker Carl
Sam Åsberg ge en fläkt av
internationell kultur. Hembygds- och
kulturdiktning ha återigen förenats hos
Viktor Myrén. Denne sjunger
nämligen om hembygden på
kultum-sätt. Hans
Spinnrockskväl-1 a r * skildra, som titeln angiver,
och som uppenbart även hans
föregående samlingar gjort, hem- och
hemlandsmotiv, men dessa motiv
* Herdestjärnan, aftonstjärnan.
* A. V. Carlsons förlag, pris l.öö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
