Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling — troligen den första —
heter Till Fantasos. # Det är
alltså högstämd fantasidiktning hon
vill giva, högstämd kultur diktning
med den tillsats av ytlig
antikhänförelse, som är så typisk för vår tid,
då folk intet hellre önskar än
klassisk bildning men envist avstänges
därifrån av politiker och
pedagoger.
Boken rör sig alltså med litterära
motiv, historiska motiv, filosofiska
sagomotiv o. s. v. De två visor i
folkton, som finnas med, äro just
folkvisor i litteraturhistorisk
mening, d. v. s. rena överklassvisor som
synas folkliga blott genom tonens
ålderdomlighet. Därtill sluta sig
ytterligare livs- och naturdikter, även
de filosofiskt färgade. Kärleken
spelar mycket ringa roll hos denna
författarinna men döden en desto
större. Hon grubblar över vad som
kommer efter den: hon låter det
varken bli de kristnas himmel eller
ett panteistiskt uppgående i
oändligheten, men ger i övrigt växlande
svar.
Formen söker återspegla motivens
storhet. Den röjer intryck från
Goethe (körerna vid Kristi grav i
F a u s t s första akt åter klinga i
Mödrarnes natt) och
Heidenstam. Onekligen är den ren,
hög och även ståtlig. Men det är
något visst bundet och tungt över
den. Författarinnan är ej en
formkonstnär av den fulländning, som
hennes höga diktuppgift kräver.
Man ser t. ex. att rimmen göra henne
svårigheter, ofta har endast
varannan rad rim, ofta ändras
rimflätnin-gen under diktens lopp; detta är
skada, ty en diktning som hennes
kräver rimprakt för att giva det
fulla skönhetsintrycket.
& #
#
Man kan då ej bland fjolårets
lyriska damer finna något bevis för
påståendet, att kvinnan skulle sakna
individualitet. Lika olika som de tre
redan nämnda äro varann, lika olik
är Martha
Rydell-Lind-ström (Marcelle) dem alla.
Hennes (första) diktsamling Frukt*
bär på omslaget en vinjett som
antyder, att hennes specialområde är
det sinnligt omoraliska. Om detta
gäller nu precis detsamma som om
alla andra områden, nämligen att i
fall det behandlas poetiskt, blir det
på sitt sätt poetiskt, men i fall det
behandlas opoetiskt, blir det
opoetiskt på samma sätt som allt annat
opoetiskt.
Fru Marcelle behandlar det
delikata området med en viss smidighet.
Hon kan ge en halvt bastant, halvt
lekande skämtbild som i dessa
rader till den nytända månen:
Luna, kysk, i himmelshöjd
skrider lätt på nattblå ängar,
ryggens fina båge böjd
över mänskobarnens sängar.
Genomskinlig mjölk vit dräkt
skimrar mot de nattblå ängar.
Luna, bliv dock ej förskräckt
över herrskap, pigor, drängar!
Hon kan ock giva rätt verksamma
uttryck åt sinnlighetens
längtans-smärta. Men varken skämtet eller
driftens naturkraft räcka till för att
helt rädda hennes omoral från
enformighet, och måste man vara
enformig, är moralens enformighet
mest att föredraga. Nå, helt är hon
ej bunden vid detta slags ämnen.
Mitt bland sådana kan hon inkasta
en liten dikt som är eller skall vara
allvarligt gripande. Hon omtalar
även varjehanda turist ämnen med
den blick för linjer, färger och
fröjder, den lätt bohémeartade ton, som
utmärker den internationella
artist-societén. Rätt naturligt är att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
