Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Hedén, Erik: Svensk lyrik år 1915. III - Setterberg, Gösta: Folkskolan och katekesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förälskat sig i sonetten, ty detta
versslag passar både till vågad lek
och till lätt turistpoesi. Men
sonetten kräver ock en viss uttryckets
och kompositionens förnämitet för
att bli fullt äkta och förnämitet är
nu en gång ej fru Marcelles sak.
Även den femte diktande och
tredje debuterande damen av år
1915, Anna Roslund, har sin
lilla individualitet. Man kan
näppeligen kalla hennes diktsamling * för
annat än ett ingenting, men hon har
den rätt ovanliga gåvan att skänka
individualitet åt ett ingenting. Vari
detta individuella ligger, är svårt
att säga. Författarinnan skriver
om blommor, men det göra många;
hon skriver ovanligt mycket om
blommor, om mångahanda blommor,
det göra färre, men så förfärligt
originellt är det icke ändå. Hon gör
stundom filosofi av blommorna,
stundom även livsfilosofi av kända
bibliska motiv, stundom ock filosofi
utan hjälp av vare sig blommor eller
* Ljus förlag, pris 2,50.
bibel — men hur många ha ej gjort
allt detta? Det som starkast
präglar dikterna är väl deras ton av
naivitet, men naivitet- hör, som läsaren
torde ha märkt, just ej till det
ovanligaste här i världen. Formen kan
visserligen i all sin lätthet och
konstlöshet bli rätt egenartad. Särskilt
älskar författarinnan strofer med
tre rader, varav en orimmad. Men
den originalitet, som ligger i att
skriva lätta versslag, är mindre
ovanlig än ofrivillig. Nej, det
egendomliga för Anna Roslund skulle väl
närmast ligga i naivitetens speciella
art: i dess blandning av
förnöjsamhet, uttryckt i titeln Den
fattiges glädje, och lätt vemod, av
språksam vardaglighet och en viss
glimt av ironi, av konstlöshet och
personlig skönhetsglädje. Läs t. ex.
versen om den fattiga flickan i
vindskammaren:
Hon tänder lycklig ljuset bak sidenduken
röd;
det sättet väl hon känner att dölja brist
och nöd.
Hon dränker fattigdomen i rosenfärgat
sken,
hon vet ock det är vackert på vita, slanka
ben.
Folkskolan och katekesen.
För TIDEN av GÖSTA SETTERBERQ
©■
Kristendomen är en företeelse,
som är värd att lära känna • både
* Vi måste ge akt på skillnaden mellan
att lära känna kristendomen att tro på
dess dogmer. Man kan mycket väl vara
övertygad, att den kristna
världsuppfattningen vilar på svaga grunder, och.finna
det största intresse i studiet av en
åskådning, som så ofta förmått suggerera
människorna till hänförelse för det goda —
låt vara att den vid otaliga andra
tillfällen haft rakt motsatt verkan.
för vad den i forna tider betytt för
utvecklingen och vad den ännu i
dag betyder för en stor del av
mänskligheten. Men denna
kännedom vinnes bäst genom personliga
intryck av lärans representanter.
Däremot blir behållningen i
regel skäligen problematisk av de
teologiska teorier, som
resulterat av en Luthers m. fl :s
försök att till nästans tjänst om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
