Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Setterberg, Gösta: Folkskolan och katekesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta sina personliga upplevelser
i läroformler.
Men här en invändning. Mången
duglig lärare har gjort den
erfarenheten, att han kan intressera barnen
för katekesen. Och då vore det
skada att taga bort ett så värderikt
bildningsmedel.
Det är sant, att en god
katekesundervisning kan givas. Men det
beror ej på katekesens lämplighet,
utan på lärarens förmåga att trots
dess svårfattlighet göra lektionerna
givande; Men en annan lärare med
samma begåvning, men som ej från
början vant sig vid katekesen,
skulle nå minst lika gott resultat utan
densamma. Och för en mindre
begåvad lärare, som ej kan övervinna
vilka svårigheter som helst, är det
lättare att ge barnen någon
behållning, om han får planlägga sin
undervisning utan att behöva inrik i a
sig på att nå fram till katekesens
formler.
Särskilt gäller detta om andra
huvudstycket. Hur många av
barnen ha klart för sig dess
detaljerade teorier, när de komma ut* i
livet? Det, som sitter kvar, är
vetskapen, att kyrkan tror på en
treenig gud, men knappt mer. Och
den saken kunna de få lära sig med
vida mindre möda.
Men avsikten med undervisningen
är väl ej blott att meddela
teoretiskt vetande, utan att väcka
intresse för religionen? Kan inte här
en ingående kunskap vara av
värde ?
Inte blir intresset för Gud Fader
större genom uppräkning utantill av
orden ”förnuft och alla sinnen,
ögon, öron och alla lemmar”. Låt
barnen i stället läsa Jesu vackra ord
i Bergspredikan om liljorna på
marken och fåglarna under himmelen.
Låt dem läsa samma sak i Sv. Ps.
298. Jesu varma tro på Fadern i
himmelen tar sig här ett uttryck,
som vida lättare än katekesens ord
kan slä an på ett känsligt
barnasinne. De, som komma från
kritiska hem, bli visserligen ej lättare
omvända till någon gudstro
härigenom än genom katekesen. Men de
kunna lära sig, vad varje bildad
person borde förstå, nämligen att
med aktning lyfta på hatten för en
religiös föreställning, som man ej
kan dela.
Liknande kan sägas om andra
och tredje artiklarna. Ersättes den
förra med ett studium av Jesu liv
och död enligt evangelium och den
senare med t. ex. Jesu tal om
hug-svalaren enligt fjärde evangeliet, sa
bör intrycket på barnasinnet bli
mera levande.
Beträffande fjärde och femte
huvudstyckena gäller samma sak. Yad
barnen föra med sig ut i livet, är ej
den teoretiska insikten om dop och
nattvard, utan i de fall, då.
undervisningen gjort åsyftad verkan,
endast tanken på dop och nattvard
som heliga handlingar. Och den
tanken kan göras minst lika frukta
bärande genom studium av
motsvarande berättelser i evangelierna.
Men äro inte första och tredje
huvudstyckena lättare att göra
fruktbärande för barnen?
Jo för visso. Där möta vi mera
verklighetssinne och mindre schema.
De ge dessutom goda tillfällen att
göra jämförelser mellan å ena sidan
den sinaitiska, resp. Jesu
uppfattning, å andra sidan Luthers. När
fjärde budet talar om lydnad mot
föräldrar, utvidgar Luther budet att
gälla även herrar. Och han tvivlar
aldrig ett ögonblick på, att han har
rätt att ge ut tillägget som Moses
och Guds mening. Här ha vi ett
gott exempel på, hur den varma
hänförelsen kan förmå en person
till uttalanden, som för den omilt
kritiske synas vittna om bristande
sanningskärlek, men som för den
psykologiskt klarsynte få
karaktären av ett helt förlåtligt misstag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
