Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1916 - Setterberg, Gösta: Folkskolan och katekesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betingat av tidsomständigheter och.
individuell läggning. Ett
påpekande för barnen härav kan bidraga att
fostra dem till den psykologiska
förståelsens tolerans.
Naturligtvis räcker ej ett enstaka
exempel att inlära
fördragsamhetens svåra princip, utan otaliga
exempel behövas. Ännu ett dylikt
må här anföras. I fjärde bönen lär
oss Jesus att bedja om dagligt
bröd. Luther söker likväl
bortförklara saken. Enligt hans
uppfattning behöva vi ej bedja om, vad
Gud ger oss ändå, utan vi mena
något helt annat än bönens ord säga.
Här kan läraren påpeka
motsättningen mellan Jesu och Luthers
ståndpunkt. Och detta kan göras på ett
sådant sätt, att det bidrager till att
lära oss den svåra konsten att inse,
att två personer med olika åsikter
bägge kunna vara värda vår fulla
aktning.
Vi måste sålunda medgiva, att det
finns goda möjligheter att taga
undervisningen om första och tredje
huvudstyckena på ett förnuftigt
sätt. Men härav följer icke, att
barnen måste läsa dem i katekesen.
Vill man taga med saken, kunna
textorden återfinnas i bibeln. Och
vad Luther gör för reflexioner, kan
läraren berätta utan lärobok.
Därmed undgås också frestelsen att låta
barnen inlära katekesens ord
utantill.
Men är verkligen utanläsning så
förkastlig? Barnen äro så
intresserade av att lära utantill förklarar
stundom den s. k. erfarenheten.
Och det kan nog se ut så ibland.
Läraren fordrar utanläsning, och
när barnen med mycken svett och
möda slagit i sig katekesens ord,
vilja de åtminstone ha valuta genom
att få visa upp sina kunskaper. Då
luras läraren lätt att av deras
ivriga viftningar draga slutsatsen, att
de med nöje inlärt, vad de nu med
nöje briljera med.
Å andra sidan finns det också
barn med så gott ordminne, att
utanläsningen ej vållar dem
nämnvärt besvär. Men ej ens för dem är
det säkert, att utankunskapen är
värd att förvärva. Tron på nyttan
av utanläsning är ett arv från
skolastikens och magins dagar, då det
rätta ordet ansågs besitta en sjl
kraftig verkan. Enligt modern
pedagogisk uppfattning är däremot
saken viktigare än ordet. Och
det ordagranna inlärandet kan
t. o. m. skada genom att draga bort
uppmärksamheten från begripandet.
Lika väl som ett tanklöst mekaniskt
inlärande t. ex. av reglerna för
bråks förlängning kan förslöa sinnet
för själva saken, så ock här. Vare
sig det f. ö. gäller katekes, bibel
eller psalmbok, kan utanläsningen
innebära en fara för bildningen genom
att döda både eftertanke och
arbetslust.
En annan sak är, om barnen lära
sig psalmverser utantill, genom att
intresset driver dem att gång efter
annan läsa om dem. Lyckas
läraren i den svåra konsten att
framlocka ett dylikt intresse, har han
ieke minst från estetisk synpunkt
gjort en god gärning. Men ett
villkor härför är, att han ej börjar med
att kräva en utanläsning, som
avtrubbar känslan för det lästas
skönhet.
Resultatet blir sålunda, att vi ej
behöva någon katekes vid kristen
-domsundervisningen. Och allra
minst böra vi fördriva intresset
genom tvång till utanläsning, vare sig
av katekes, biblisk historia eller
psalmer. Härav följer, att en
väsentlig inskränkning av
kunskapsstoff kan göras. Det är ej svårt
att inse, att därvid en tillräcklig
tidsbesparing göres, för att
kri-stendomskunskapen skall
kunna nöja sig med två
veckotimmar för varje
årsklass. Läraren bör i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
