Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Möller, Gustav: Socialdemokratins partistyrka och socialismens segerutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännbaraste stävjade i sin verksamhet. I
frihandelns ställe träder ett fördyrande av
livsmedlen genom tullar; den
erövrings-lystna kolonialpolitiken börjar på nytt
och samtidigt återkommer
tvångslagstift-ningen mot Irland. Det återstår blott att
härväsendet omgestaltas efter preussiskt
mönster, och England rör sig helt och
hållet i den tyska politikens banor.––––-
Stadiet ”utjämning av klassolikheterna11
och arbetet på den ”sociala freden” har
blivit begränsat till England och är äveD
där en efterblivenhet.
Och Kautsky upprepar:
Den inre engelska politiken börjar i
våra dagar (1902) omskapa sig efter
mönster av sin- tyska konkurrent. Måtte
dess återverkningar på det engelska pro*
letariatet även bliva detsamma!
Detta skrevs innan den
Asquith-Lloyd Georgeska seran påbörjats i
England. Man kan icke rimligen
påstå att Kautskys profetior slagit
in. Tullsystemet har icke
accepterats, Irland har fått självstyrelse
och den engelska politiken har
ådagalagt större tillmötesgående mot
engelska arbetares sociala krav än
någonsin. Kapitalismen har
ytterligare utvecklats men
socialdemokratin är fortfarande svag. Det
framgår av Kautskys slutord att han
betraktar frånvaron av en stark
socialdemokrati i England med
verkligt bekymmer. Han känner
tydligen denna frånvaro som en med
marxismens teorier dåligt förenlig
företeelse. Men han tycker sig ha
goda skäl att i den Chamberlainska
kraftpolitikens triumfdagar hoppas
på framtiden. Yi däremot nödgas
nog erkänna att detta hopp slagit
fel.
Vi konstatera alltså att den
privatkapitalistiska industrien nått sin
största utbredning i England och
att det engelska samhället därav får
sina karaktäristiska drag*. Enligt
MacDonalds vittnesbörd stegras ut-
sugningen av den produktiva
befolkningen, precis som Marx förutsagt.
Ingenting väsentligt skiljer ur
ekonomisk synpunkt kapitalistklassens
och arbetareklassens inbördes
ställning till varandra i England,
jämfört med andra länder. Men vi
konstatera också att det viktigaste för
oss såsom socialister icke är, att
Marx fått ratt beträffande
kapitalismens fortsatta utveckling utan
att han synbarligen fått orätt i fråga
om kapitalismens följeslagare och
motståndare, socialismen. Enligt vår
vanliga uppfattning skall denna
följa kapitalismen såsom skuggan
följer kroppen. Den skall ju enligt
marxismen bli kapitalismens
arvtagare. Det vore förvisso fatalt för
vår teori, om arvtagaren i det
avgörande ögonblicket vägrar att infinna
sig.
Skola vi alltså på basis av det här
anförda nödgas medgiva att
marxismens teori står i en hjälplös
motsägelse, mot utvecklingen själv? Att
marxismen följaktligen måste
uppgivas ? Ingalunda, enligt min
uppfattning. Jag vågar hålla före, att den
motsägelse mot marxismen, som man
ansett sig kunna konstatera på grund
av de faktiska ekonomiska
förhållandena i England och vad man som
följd därav borde vänta beträffande
det socialistiska partiets styrka är
helt och hållet skenbar. Denna
motsägelse framspringer därur, att man
valt ett felaktigt kriterium på
utvecklingens förlopp. Marx’ lära
säger ju i själva verket ingenting om
att ett högt utvecklat kapitalistiskt
samhällstillstånd måste ledsagas
av en stark socialdemokrati. Den
säger endast att ett dylikt tillstånd
står närmare nästa utvecklingsskede
— socialismens — och dessa två
faktorer behöva ingalunda vara
identiska. Urgerar man att en stark
socialdemokrati är socialismens
nödvändiga förutsättning, så
formulerar man om den materialis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
