Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1916 - Möller, Gustav: Socialdemokratins partistyrka och socialismens segerutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underkännandet av kapitalisternas
och. frikonkurrensens gamla
resonemang i lönefrågan vunnit
lagstiftningens burskap. Minimilönelagen
avskaffar icke utsugningen av
arbetarna, men den representerar en
samhällets åtgärd till
begränsning av utsugningen och
vilar följaktligen på grundvalen av
ett typiskt socialistiskt
resonemang. Att en sådan ny princip
slagit igenom i England — förvisso i all
ofullkomlighet men likväl fullt
påtagligt ’— är av vikt att konstatera,
emedan, såvitt jag känner, intet
annat land i Europa så radikalt
slo-iat någon kapitalistisk
fundamen-taldogm i sin lagstiftning. Om man
häremot invänder, att
minimilönelagen endast utgör ett komplement
till den allmänna
arbetareskyddslagstiftningen, så svarar jag att
minimilönelagen och
arbetareskyddslagstiftningen ligga på helt olika
plan.
Arbetareskyddslagstiftningen
avser att förhindra onödiga olycksfall
och onödigt slöseri med människoliv
och bygger på en allmän
humanitär motivering. Den rör icke alls
vid utsugningsproblémet, vid frågan
om arbetsgivarens fria rätt att köpa
arbetskraft till det billigaste pris
han kan få, minimilönelagen
utestänger däremot arbetsgivarens
möjlighet att begagna konkurrensen
mellan arbetskrafterna till en
ned-pressning av lönerna under en viss
minimigräns — där sätter den
definitivt stopp för ytterligare
utsugning. Då Marx om den
lagstadgade 10-timmarsdagens genomförande
kunde utbrista, ”det är en
revolutionär seger”, så kunna vi ha rätt
att om minimilönelagen säga: ”Det
är en socialistisk seger.”
De engelska arbetarnas tvekan
inför denna lag är ett symptom på
deras bristande socialistiska
skolning. Hade de varit fullt förtrogna
med socialdemokratisk åskådning,
så skulle de väl kunnat föreslå
förbättringar i lagen men aldrig
ifrågasatt att den borde avslås.
Men vi måste i lagens seger se en
frukt av en kapitalism, som snart
överlevt’sig själv och tvingar
samhället in på socialistiska vägar,
ehuru det antal personer, som
bekänna sig till socialismen, är
fåtaligt.
Den tredje händelsen, som
formligen tränger på en liknande
reflexioner, är Lloyd Georges stora
plan till jordens nationalisering.
Även denna plan, enligt vilken
jordmonopolet helt och hållet skulle
läggas under samhällets kontroll,
närmast i syfte att förbättra
jordarbetarnas ställning och för att göra de
stora domänerna tillgängliga för
rationell odling, ligger klart i
socialismens tankelinjer. Enligt uppgift i
en fabiansk essay skulle i England
finnas endast 175,320 jordbrukare
(ägare av mer än 10 acres jord), som
sammanlagt inneha 10/11 av hela den
engelska jorden. Men av dessa äga
2,500 personer mer än hälften av
hela landets areal.
Man kan lätt förstå, att landet är
moget för en jordsocialisering i stor
stil.
Vi hava alltså här en serie
händelser i det engelska samhällets liv, som
alla uppenbarligen ligga i den
utvecklingslinje ett samhälle vandrar
på sin väg mot socialismen. Men
icke nog härmed, de ligga längre
fram på denna linje än händelserna
i andra länder under senare år. De
ställa med andra ord England i
nationernas spets vad utvecklingen
hän mot socialismen beträffar. Vi
göra alltså den erfarenheten, att det
synes som om immanenta krafter i
det kapitalistiska samhället giva de
socialistiska tankarna en segerkraft
som är oberoende av partinamnen
och den politiska etiketteringen. I
det engelska samhället har
kapitalismens utveckling medfört en styr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
