Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förräderidomen,
För TIDEN av VILHELM LUNDSTEDT.
Från en tidning har till åtskilliga
personer utgått en förfrågan,
huruvida Stockholms rådhusrätts dom i
förräderimålet enligt de tillfrågades
mening vore överensstämmande med
lagen och rättsmedvetandet. Blott
ett riktigt svar på frågan är
emellertid tänkbart, och det är
följande : Domen saknar icke blott
enligt mångas mening utan
ovillkorligen, d. V. s.. enligt den enda mening
vilken kan ha anspråk på att gälla
såsom sådan, all grund i Sverges
strafflag. Med alldeles samma fog,
som man bör säga t. ex., att
Stockholm är Sverges huvudstad eller att
Skåne är Sverges sydligaste
landskap, och icke blott att det enligt
ens mening förhåller sig så, så måste
man också tyvärr kategoriskt, utan
reservation för andras ”meningar”
uttala, att den ifrågavarande domen
står i uppenbar strid med svenska
strafflagen. En motsatt s. k. mening
tan* ej erhålla en giltig
förklaringsgrund. Antingen beror den på en så
fullständig okunnighet i
straffrättens elementer, att man ej rätt gärna
kan våga ifrågasätta densamma
hos en utexaminerad jurist.
Eller också är det det politiska
éller personliga hatet eller den
med allehanda medel
uppagiterade rädslan för Ryssland, som
till den grad förblindat ’
’meningens” representant, ätt han alldeles
förlorat ur sikte just själva defc
ifrågavarande spörsmålet: ”är svensk
lag angående förräderibrott här
användbar?” och i den falska före-
Tiden n:r 5 A (Extranummer) 1916.
ställningen, att han besvarar denna
fråga, i stället bedömer något helt
annat såsom t. ex. huruvida hans parti
icke bör kunna ha stort gagn av att
någon eller några av männen
tillhörande den ”obrutna linjen Edén—
Oljelund” av våra för sin
omutlighet så högt skattade domare
stämplades såsom vanfräjdade
landsförrädare, huruvida icke hans egna
antipatiska känslor mot de tre tilltalad?
krävde, att de dömts såsom skett,
huruvida icke de åtalade
handlingarnas förmenta farlighet för landet —
ett förmenande, som dock
visserligen icke borde kunna hålla i sig
efter erhållen kännedom, om vad som
verkligen tilldragit sig på
ungdomsförbundets kongress — gjorde
domen befogad, trots det att densamma
icke vore grundad på utari tvärtom
stode i rak strid med svensk lag
o. s. v. Att rättsmedvetandet måste
känna sig utmanat och hänsynslöst
kränkt av en dom, som sålunda blott
kan försvaras genom okunnighet
eller förblindande fanatism är
uppenbart.
*
Men man måste gå ännu längre.
Också om denna lagstridiga dom
icke hade varit lagstridig, utan
tvärtom grundad i den svenska
strafflagen, skulle det sunda
rättsmedvetandet ej kunna ha undgått
att kraftigt reagera — väl icke
direkt mot domen, utan mot lagen, hos
vilken domen under nu antagna
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
