Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klart är att de tilltalade själva —
häktade som de varit — icke
ensamma kunde ha åstadkommit sitt
försvar. Till sin hjälp ha de haft två
utmärkta advokater, varjämte de
även kunnat åberopa ett utlåtande,
som undertecknad på svarandenas
begäran avgivit.
Man har i pressen — såväl den
socialdemokratiska som den
borgerliga — upprepade gånger betecknat
den åstadkomna utredningen såsom
förkrossande. Ordet torde icke
innebära någon överdrift.
Beträffande de båda advokaternas arbete
måste man f. ö. ovillkorligen särskilt
beundra den sans och den
objektivitet, varmed de gått till verket. I
en rättegång, där det från början
för den bildade juristen måste ha
varit uppenbart, att de tilltalade ej
gjort sig skyldiga till de
fruktansvärda brott, varför de anklagats och
där anklagelsen trots all utredning
om dess fullständiga obefogenhet
likväl med en utmanande
halsstarrighet vidhållits, samt domstolen
bl. a. genom upprepade
häktningsbeslut visat sig godkänna
förfarandet från åklagarens sida — i en
dylik rättegång kan försvararen lätt
tänkas falla för frestelsen att
förivra sig i argumenteringen samt
förgå sig mot både åklagare och
domare. Men å andra sidan måste ju
den fullständiga övertygelsen, att
klientens sak är rättvis, giva
försvararen en särskild styrka, som höjer
honom ett huvud över motpart och
domstol och giver honom kraft att
motstå den nyss antydda frestelsen.
Så har av allt att döma förhållandet
varit i den nu inför Stockholms
rådhusrätt avdömda rättegången.
Beträffande mitt utlåtande har
jag en gång förut offentligen
uttalat mig * om motiven för att jag —
som alltid strängt ogillat den
för-svarsnihilistiska propagandan, vil-
* Se D. jNT. den 29 mars d. å.
ken i två av de tilltalade funnit sina
märkesmän, och trots det att jag
funnit tilltaget med den ödesdigra
kongressen alldeles oförsvarligt,
hur innerligt jag än måste
instämma i dess syfte att med
motarbetande av den väl skändligaste
agitation, som någonsin fått tolereras
inom vårt lands gränser, söka
förekomma ett svenskt anfallskrig —
känt det som min oavvisliga plikt
att, när jag anmodades biträda de
tilltalade, i vad på mig ankommer
söka förhindra avkunnandet av en
uppenbart olaglig dom med alla dess
farliga och oöverskådliga
konsekvenser. Att jag blott bemödat mig
om den strängaste objektivitet är
sålunda självklart. Också om den
utredning, som jag framlagt
angående innehållet i de av åklagaren
åberopade förrädei*iparagraferna
och möjligheten av deras
tillämpning i målet, på grund av den mig
knappt tillmätta tiden i vissa
punkter varit allt för kortfattad och
även i övrigt icke erhållit den
slutgiltiga form, som varit önskvärd, så
torde likväl var och en, som
sakligen bemödat sig att följa
densamma, klart inse den bindande
kraften i min argumentering, för att
förräderiparagrafernas tillämpning
varit absolut utesluten.
Fastän försvaret sålunda haft en
klar och rättvis sak att sköta, har
det likväl befunnit sig i en ganska
besvärlig situation på grund av —
jag kan här ej finna något bättre
uttryck — den nyckfulla ombytlighet
hos åklagaren, som satt sin prägel
på hela åtalet. Detta inleddes med
ansvarsyrkanden efter 10:14 S. L.
Redan vid första rättegångstillfället
tycktes denna ståndpunkt vara
fullkomligt övergiven. Nu gingo
påståendena ut på skyldighet till för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
