Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes så mycket mindre
anledning att i denna kritik icke öppet
uttala detta, som var och en med
kännedom om innehållet i den
åberopade 6 § 3 mom. genast måste inse
ohållbarheten av utslaget redan på
grund av vad som nu åsyftas. Den
nu ifrågavarande olagligheten ligger
däruti, att själva domskonklusionen,
vari 6 § 3 mom. åberopas, icke av
någon tänkande människa kan
förklaras ur premisserna. Dessa säga,
att envar av de tilltalade sökt
förleda människor till ”storstrejk för
att därigenom förhindra
användandet av rikets stridskrafter för
avsedda ändamål”. 3 mom. i 6 §
säger, att den skall straffas, som ”i
förrädlig avsikt hindrar
användandet av rikets ... krigsfolk
emot fienden”. Bortsett från de
i detta sammanhang relativt
obetydliga inadvertenser, varigenom
man låtit en rättssats tillämpas å
en kategori handlingar, vilka
kunna falla helt och hållet
utanför rättssatsens eget objektiva
re-kvisit, har domstolen — detta är
den enda tolkningsmöjligheten,
om man utgår från, att
domstolen i domens rent formella
avfattning handlat lagligt och med
iakttagande av den aktsamhet, som
är förenlig med
ämbetsmannaansva-ret * — utan att ha funnit
att de å t a 1 a d e h a n d 1 i n g a
r-na begåtts i.förrädlig
avsikt dömt efter ett lagrum, vilket
såsom en väsentlig och
absolut nödvändig förutsättning
för sin tillämpning
uttryckligen kräver att förrädlig
avsikt konstaterats, ett
subjektivt moment, som just ensamt
karaktäriserar den-
ifrågavarande brottskategorin. Kort sagt, hand-
* Jfr 24: 3 K. B.: "AH dom bör fä-
stas på skäl oeh lag och ej på
godtycke" och skall i domen "tydligen
utsättas ’ ’ bl. a. 7 Me h u v u d s k ä 1 oeh
den lag, där å slutet grundas".
lingar vilka på grund av de
omständigheter, domstolen själv
framhäver, uppenbarligen icke kunna
involvera landsförräderibrott,
stämplar och straffar domstolen utan
vidare såsom sådant brott.
För att för lekmannen göra
fullkomligt klart det rent befängda i
denna dom från nu berörda
synpunkt skall jag giva ett exempel,
som erbjuder en klar analogi.
Lagen säger på ett ställe (20: 5 S. L.),
att den som i uppsåt att
stjäla medelst t. ex. klättring
över mur skaffar sig ingång i gård,
han skall straffas för
tjuvnadsin-brott, fastän något tillgrepp ej sker.
Vi antaga nu, att två personer gå
förbi en med mur inhägnad gård.
Den enes näsduk blåser bort in på
gården. Den andra uppmanar
honom att klättra över inhägnaden för
att hämta den. Vilken domstol ville
här döma uppmanareh efter 10:14
S. L. för uppmaning till
tjuvnads-inbrott, och vad skulle man säga om
en domstol, som, i den händelse
uppmaningen följdes, dömde
näsduks-ägaren för tjuvnadsinbrott efter
20: 5 S. L. och uppmanaren för
anstiftan härtill efter 3:1 S. L. ?! Den
nu gjorda analogin är icke
överdriven till de i förräderimålet dömdas
förmån. I båda fallen — vare sig
det är fråga om förräderi eller
inbrott — är det för brottslighet ej
tillräckligt, att de i lagen beskrivna
handlingarna medvetet och
uppsåt-ligen utförts; det fordras härutöver
en extra avsikt, som ligger s. a. s.
utanför handlingens uppsåtliga
utförande och sålunda ej blott genom
derina kan anses manifesterad — i
förra fallet avsikten att förråda, d.
v. s. gagna fienden på vårt lands
bekostnad eller skada vårt land för
att gynna fienden, och i senare
fallet avsikten att stjäla.
Något acceptabelt försvar emot
den kritik, som nu framställts emot
domen, torde ej kunna åstadkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
