Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så uppenbart oriktigt, att det, efter
vad som redan i detta avseende här
framhållits, kan vara överflödigt att
tillägga något. Dock må det tillåtas
att ur mitt utlåtande anföra
följande :
"De tilltalade kunna ej på ett mera
energiskt sätt, än som skett, ha givit
uttryck åt, att varje spår till "förrädlig
avsikt" legat fjärran från deras
intentioner. Från början till slut har ju det
bärande motivet för deras nu åtalade
handlingar varit så långt ifrån att vilja
gynna någon främmande makt på vårt
lands bekostnad, att det uteslutande gått
ut på att förekomma landets indragande
i krig och upprätthålla freden, ett
syftemål, som i och för sig nu — då båda
statsmakterna eå fast förenat sig om
detsamma — mer än någonsin måste vara
prisvärt. Omsorgen om landets väl har
varit den enda uttryckliga drivfjädern
för svarandenas åtgöranden. Jag kan
icke underlåta att i detta avseende anföra
•uttalandet uti professor Hagströmers
ivan citerade ’Föreläsningar etc.’:
’Därigenom (genom
fordringen på förrädlig avsikt i
8:6, 1 och 3 mom.)
uteslu-slutas i dessa fall sådana
handlingar, som
gärningsmannen företagit i god
avsikt och även sådana, i vilka
gärningsmannen handlat i
oberättigad avsikt, men utan
avsikt att skada fosterlandet
eller gagna fienden, t. ex. om
en leverantör spränger ett
förrådshus i luften för att
undgå ansvar för underslev
eller om någon undertrycker
en framryckningsorder för
att spara en honom
närstående pérspn, som befinner sig i
den ifrågavarande
truppavdelningen. ’ (Sid. 227.)"
För fullständighetens skull torde
emellertid även en annan förklaring
till domens oriktighet i nu berörda
avseende böra försökas. Då av 8. §,
jfd med 6 § 3 mom., ej uttryckligen
framgår, att den, som söker förleda,
skall ha förrädlig avsikt utan att
blott det brott, vartill man söker
förleda annan, skall utföras i
förrädlig avsikt, så kunde ett
resonemang ’uppkonstrueras, enligt vilket
man gjorde gällande: förledarei*
behöver ej ha förrädlig avsikt, och
eftersom någon ännu ej blivit
förledd, spelade fordringen på förrädr
lig avsikt vid brottets utförande ej
någon roll. Detta resonemang
höjer sig emellertid icke ens upp till
en rent sofistisk formalism. Kvar
står nämligen under alla
omständigheter, också rent formellt, att
för-ledningsförsökets i 8 § straffbarhet
förutsätter, att man sökt förleda
någon att ”i förrädlig avsikt hindra
användandet av rikets ... krigsfolk
emot fienden”. Härav är det
uppenbart att ”förledaren”, för att
kunna straffas, i sitt
förledningsför-sök måste ha bemödat sig om att
ingjuta den förrädliga avsikten hos
den eller dem, som han velat
förleda. Dylikt bemödande hos förler
daren innebär emellertid, att han
själv haft förrädlig avsikt.
# #
Vad som nu sagts är
uppenbarligen ensamt tillräckligt för att
fullständigt visa, att domen saknar
laglig grund. Det kan därför synas
överflödigt att tillöka
argumenteringen med de ytterligare skäl,
vilka också — hur otroligt det än
måste förefalla och hur gärna man än
i sin tilltro till våra domstolars
kapacitet skulle vilja hoppas, att det
icke förhölle sig så — ensamma
var för sig måste leda till ett
kullkastande av hela domen. I
sakens stora vitala intresse för vårt
land, för att bidraga till att den
fara för vårt politiska liv och för
vår urgamla lagkultur, som genojn
denna fruktansvärda dom låtit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
