Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett så utmanande sätt avslöja sig,
i tid varder stäckt, är det
nödvändigt att här även dessa skäl bliva
offentligen framhållna. I vilken
ordning de anföras’ kan vara
likgiltigt. De hava vart oeh ett
fristående oeh självständig betydelse.
I mitt utlåtande till rätten har
jag visat, att 8 § i 8 kap. enligt
riktig tolkning måste för sin
till-lämpning förutsätta alldeles
detsamma som 6 § 3 mom., d. v. s.
utbrutet krig, eller åtminstone sådana
förhållanden; att brottet utföres till
förmån för en främmande makt,
som redan kan betraktas som
landets fiende. Skälen härför har
jag huvudsakligen utvecklat med
hänsyn till stämplingen. Det är
emellertid höjt över allt tvivel, att
i förevarande avseende någon
olikhet ej kan råda emellan å ena
sidan förräderistämpling och å
andra sidan i samma lagrum med
samma straff hotade uppmaning till
eller annat försök att förleda till
förräderi. Den laghistoriska
förklaringen till stadgandet i dess helhet
är nämligen just den, att samtliga
dessa förberedelser, fastän de icke
äro så långt avancerade som
förräderiförsöket, icke böra följa den
vanliga regeln angående
förberedelser och lämnas straffria utan på
grund av den här rådande stora
faran böra hotas med straff, dock
lägre än försöket. # Den stora
faran utgöres av krigstillståndet
eller det omedelbart förestående
krigsutbrottet. **
* Lagkommitténs motiver, s. 35.
** De i 8 § avseihla brotten hänföras i
Lagkommitténs motiver, s. 35, till den
klass av ”förrädliga gärningar,
varigenom staten sättes i yttre fara och
osäkerhet emot främmande makt medelst. . .
fiendens understödjande i
ett redan utbrutet krig”.
Strängt taget kan därför ifrågasättas,
huruvida icke tiden, under vilken de
ifrågavarande brotten icke kunna begås,
måste utsträckas ända till den tidpunkt,
Det resultat, som sålunda en
riktig lagtolkning i nu berörda
avseende ovillkorligen måste giva, står
i full överensstämmelse med både
rättsdoktrin och en negativ
åtals-praxis, den — dess bättre — enda
rättspraxis, som i spörsmålet
hittills kunnat utletas. Också härom
tillåter jag mig att åberopa min till
rätten gjorda utredning:
”1 professor Hagströmers
’Föreläsningar över den svenska allmänna
straffrättens speciella delJ sid. 276 heter det, att
militäriskt landsförräderi, vartill av
Hag-strömer hänföras 4—12 §§ i 8 kap. S. L.,
;är sådant, där handlingarna stå i
sammanhang med ett redan utbrutet eller
förestående krig. Diplomatiskt, där detta
ej är händelsen’. Hans lärjunge profes-
då Sverge råkat i krig. Lagkommitténs
förslag, som uttryckligen förutsätter
”krigstid”, torde med hänsyn till
motiven böra tolkas på detta sätt. Som
emellertid gällande lag icke uttryckligen
bibehållit fordran på krigstid, torde man böra
låta tidsgränsen normeras blott av den i
vår lag bibehållna förutsättningen, att
brottet utföres till förmån för landets
f i e n d e. I själva verket innebär denna
förutsättning också, att krigstid råder,
även om den ej alltid innebär, att kriget
redan utbrutit. Man tänke sig t. ex. ett
sådant fall, som att främmande makts
gränstrupper gjort ett fientligt infall i
Sverge. Bryter nu därefter kriget ut, så
torde med all säkerhet de ifrågavarande
landsförräderiparagraferna vara
tillämpliga å handlingar, som utförts i samband
med infallet före krigsförklaringen.
Analoga exempel kunna i mängd
uppkonstrueras, men de sakna här varje intresse. Alla
dessa detaljspörsmål hava för övrigt
endast rent akademisk karaktär och kunna
ej ha något slags inflytande på omdömet
angående den ifrågavarande domens
laglighet. Inga teoretiska spekulationer, inga
försök att — de må vara nog så skickligt
gjorda — blanda bort korten, genom att
slå på de ömtåliga strängarna hos
representanterna för en viss politisk riktning
och vädja till deras upprörda känslor,
skola kunna fördölja det enkla och klara
faktum, att Sverge varken nu eller vid
tiden för de avdömda handlingarna står
eller stått i sådant förhållande till någon
främmande makt att denna kunnat
betecknas såsom vår fiende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
