- Project Runeberg -  Tiden / Åttonde årgången. 1916 /
178

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sot Stjernberg förkunnar samma läror
alltsedan juridiska fakultetens tillkomst
vid Stockholms Högskola. I hans
föreläsningar över 8 kap. S. L. förstås med
mili-täriskt landsförräderi, 4—12 §§,
’handlingar, som angripa rikets säkerhet i
samband med krig eller nära förestående
krig’. Professor Thyrén har i åratal vid
Lunds universitet upprepat dessa
lärosatser. Anställda efterforskningar vid
Uppsala universitet ha visat, att professor
Hagströmers efterträdare här ej uttalat
någon från Hagströmer avvikande mening
i frågan. Under de två terminer jag
själv uppehöll straffrättsundervisningen
vid Lunds universitet har jag ej heller
■dragit riktigheten av denna uppfattning

i tvivelsmål. Vore ej vad som ovan
ut-Tetts som stöd för densamma redan i sig
självt tillräckligt bindande, skulle man
likväl vara nödsakad att fästa den allra
största vikt, ja, alldeles avgörande
betydelse åt denna förkunnelse vid de
samtliga och officiella juridiska
utbildnings-«,nstalterna. I en fråga, som den
föreliggande, där all slags rättspraxis i egentlig
mening saknas, kommer rättsdoktrinen eo
ipso att sammanfalla med den gällande
rättsuppfattningen i landet. I ett
rättsligt spörsmål, som de utexaminerade
juristerna vid utövandet av sin praktiska
verksamhet så gott som aldrig haft
anledning självständigt dryfta, är det
uppenbart, att den allmänna rättsuppfattningen
ej kan bestå i annat än det, som
allmän-neligen under åratal läres vid de juridiska
fakulteterna.

Ett eklatant — låt vara negativt —
erkännande åt denna rättsuppfattning
har i själva verket också givits av den
svenska åtalsmakten. Det är nämligen
uppenbart att den nu ifrågavarande
stämplingen * måste ha alldeles samma —
och icke mindre — förutsättningar i
avseende å krigsfara, som 8 §:ens förbud
mot uppmaning till eller försök att
annorledes förleda till sådant förräderi, som

i 6 § 2 och 3 mom. omtalas. Skulle stamp-

* Vid tiden, för denna inlaga yrkade
åklagaren, som förut nämnts, blott
ansvar för förräderistämpling.

lingsbrottet vara konstituerat fullt
oberoende av krigstider för’ landet, så hade
åklagaremyndigheterna också måst gå
fram efter detta stadgande vid
beivrandet av all den anfimilitaristiska agitation,
som — både före och efter kriget — haft
avseende även å vissa åtgärders
vidtagande i händelse av krigiska förvecklingar
med främmande makt. Och det vore
oförklarligt, att man så allmänt kunnat
känna saknad efter stränga
straffbestämmelser mot antimilitaristiska agitationer
av detta slag. I en mängd hithörande
fall, i vilka något beivrande antingen
alldeles icke ägt rum, eller ock åtal
inletts efter lagrum, som falla utanför
ramen av 8 kap:s bestämmelser om
förräderi, skulle man kunna påstå, att
agitatorerna gjort sig skyldiga till
landsförräderi enligt 8: 8 S. L. med minst lika
mycket fog, som (och — på grund av vad
som här nedan kommer att utredas —
med mycket större fog än) åklagaren nu
söker göra gällande, att
landsförräderibrott på grund av stämpling föreligger."

Stockholms rådhusrätt har f. ö.
också själv genom premisserna i
sitt utslag erkänt, att de i detsamma
åberopade lagrummens
tillämplighet förutsatte vissa särskilda
förhållanden i riktning av krigsfara.
Emellertid ha omständigheter, vilka
uppenbarligen ligga helt och hållet
utanför de av lagen fordrade
förutsättningarna i denna riktning för
dess tillämpning, av domstolen
funnits tillräckliga för att fälla
svarandena. Denna s. a. s. halvt lagliga
ståndpunkt — just sä mycket
avpassad, att den ej måst hindra en
fällande dom — efterlämnar ett
synnerligen beklämmande intryck.

* #

Av utslaget framgår, att de
tilltalade icke blivit fällda för sitt
bidrag till kongressmanifestets
tillkomst. Det är blott deras
anföranden på kongressen, soni befunnits

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1916/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free