Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM LUNDS TE DT: FÖRRÄDERIDOMEN.
179
brottsliga. Brottsligheten skulle
ligga däri, att de genom sina
anföranden velat ”förleda dem, för
vilka anförandena voro avsedda, att
anordna storstrejk vid ett
förestående krigsutbrott9 \ Anförandena
voro uppenbarligen avsedda för
kongressmedlemmarna. Har
domstolen också med sin något dunkla
formulering avsett dessa såsom
”försöksobjekt”, så måste
utslags-premisserna i denna del anses
innebära en ren dikt. Ej något av de
tilltalades anföranden bär spår av
att vilja förleda de närvarande till
att vid ett krigsutbrott anordna
storstrejk. Kongressens
ordförande, den av svarandena, som
hårdast drabbats av domen, framhåller
tvärtom i sitt hälsningstal, att
kongressen samlats 9’för att
överlägga om de medel
Sverges arbetare måste
använda, ifall vårt land hotas av ett
indragande i världskriget”. Såvitt
samtliga kongressreferaten utvisa,
har man ej heller gått utanför den
sålunda angivna ramen. Om en
påverkan genom diskussionsinläggen
å kongressmedlemmarna kan man
därför högst tala i den mening, att
varje talare, alltså också de tre
dömda, velat bidraga till
kongressbeslut i den anda, varav han själv
besjälades. Härtill kommer, att
man ej rimligtvis kan tala om de
tilltalades förledningsförsök
gentemot personer, vilka med sitt
deltagande i kongressen, vars syfte på
förhand var för var och en bekant,
redan givit uttryck åt samma
intentioner som de tilltalade och
vilka säkerligen icke funnit, att dessa
gått till några överdrifter. För
övrigt måste man erinra om, att ett
anordnande av storstrejk i
■själva verket — när det såsom här
gäller att juridiskt analysera
begreppet — måste uppdelas i två
faktorer, initiativtagandet till
strej-lven och utförandet av densamma.
Det är uppenbarligen den senare
faktoren, utförandet av
storstrejken, som — enligt domstolens
mening — skulle innebära att ”hindra
användandet av rikets krigsfolk
emot fienden”. I förhållande
härtill innebär den förra blott ett
förledande. Fasthåller man detta, så
måste någon av dessa två
möjligheten föreligga: antingen- ha de
tilltalade med sina anföranden försökt
förleda kongressledamöterna att i
sin tur söka förleda Sverges arbetare
till storstrejk eller också ha de
försökt förleda kongressledamöterna
att • själva utföra storstrejk. Det
förra alternativets straffbarhet
skulle — utom allt annat, som i
detta mål saknas för de av
domstolen åberopade lagrummens
tillämplighet — förutsätta tillkomsten av
ett särskilt stadgande, som hänförde
sig till 8 § på samma sätt som denna
§ hänför sig till 6 §. Det senare
alternativet åter kan icke involvera
något brott av det enkla skäl, att
något hundratal kongressledamöter
faktiskt icke kunna utföra
storstrejk. Denna kan enligt sitt-eget
begrepp blott utföras av Sverges
arbetare eller vissa fackkategorier
av Sverges arbetare.
Allt detta gör att man måste
räkna med den — på nedan framhållna
grunder — dock föga sannolika
möjligheten, att domstolen betraktat
anförandena på kongressen såsom
avsedda för ”Sverges arbetande
folk”, till vilket ju manifestet var
riktat. Domstolen skulle sålunda
ha funnit, att de tilltalade genom
sina anföranden å kongressen
sökt förleda Sverges arbetare till
storstrejk vid ett eventuellt
krigsutbrott. I mitt utlåtande hade
jag ej ens berört denna
möjlighet, eftersom jag fann det
självklart, att dessa anföranden
i enlighet med kongressens
överlägg-ningsprogram voro riktade till
kongressmedlemmarna och blott hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
