Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clet syfte, som jag ovan beskrivit.
Vill man emellertid nu antaga, att
— vilket dock alltjämt återstår att
utreda —r anförandena dessutom
varit avsedda för Sverges arbetare
och inneburit försök att förleda dem
till storstrejk vid krigsutbrott, så
gäller beträffande brottsligheten i
förevarande avseende alldeles
detsamma, som jag i min inlaga
utvecklat beträffande manifestet, vilket ju
obestridligen är riktat till Sverges
arbetare. Det är sålunda alldeles
klart, att anförandena i och för sig,
innan de kommit till adressaternas
kännedom, icke kunna i sig innesluta
något försök i lagens mening att
förleda. Domstolen själv utgår ju
f. ö. från att förledningsförsöket ej
föreligger, förrän man sökt förleda
n å g o n, vem det nu är, som av
domstolen åsyftas. Hade
anförandena ej efter kongressen delgivits
Sverges arbetare hade man sålunda
över huvud taget ej kunnat tala 0111
något försök att förleda dem,
eftersom de ifrågavarande adressaterna
icke närvarit å kongressen, då
anförandena höllos. De ha först
genom de dagliga tidningarna
erhållit del av dem. Detta leder till att
gärningsmannaansvaret blott kan
drabba dem, som bära ansvaret för
tidningarnas innehåll. Om ej
tryckfrihetsförordningens bestämmelser
hade kommit emellan, skulle man
möjligen kunnat ifrågasätta —
naturligtvis under förutsättning att
icke alla andra skäl utesluta det —
de tilltalades straffbarhet för
anstiftande delaktighet, som dock —
märk väl! — i sin tur förutsatte,
att straffet för gärningsmannaskap
drabbade dem, som haft ansvaret för
tidningarnas innehåll oeh spridning.
Som förut framhållits har
domstolen icke grundat sin fällande dom
på de tilltalades delaktighet i
manifestets tillkomst. Detta kan — med
hänsyn till manifestets innehåll —
svårligen förklaras annorlunda än
så, att domstolen insett den
bindande kraften av min nu sist gjorda
argumentering, vilken jag i mitt
utlåtande av här ovan antytt skäl blott
funnit nödvändigt att utveckla i
avseende å manifestet. * Då denna
argumentering givetvis har samma
betydelse, vare sig det ifrågasättes
att betrakta diskussionsinläggen på
kongressen eller manifestets
åstadkommande såsom förledningsförsök,
torde det antagandet ha den största
sannolikheten för sig, att domstolen
funnit — trots allt som talar emot
denna ståndpunkt — att de
tilltalade sökt förleda medlemmarna på
kongressen. Kan emellertid
angående domstolens ståndpunkt i detta
avseende på grund av utslagets
dunkla och obestämda formulering
en viss osäkerhet råda, kvarstår
likväl såsom fullt ovederläggligt, att
domen — vilken ståndpunkt
domstolen än intagit — av i detta
sammanhang här ovan framförda skäl
måste betraktas såsom stridande mot
svensk lag.
* #
#
I enlighet med denna har
domstolen emellertid utgått ifrån,
att en fällande dom förutsatte, att
anförandena ifråga hållits inför
menighet. I detta avseende ligger alltså
ieke felet häri utan däri att
domstolen funnit, att ungdomsförbundets
* Man kunde kanske vilja förklara, att
domstolen ej åberopat delaktigheten i
manifestet såsom brottsgrund, därmed, att
domstolen funnit det straffbara’
förled-ningsförsöket vara riktat mot
kongress-medlemmarna, vadan deltagandet i
tillkomsten av manifestet, som adresserar
sig till Sverges arbetare, i eke kunde spela
den roll som diskussionsinläggen.
Häremot måste emellertid sägas, att
manifestets formulerande oeh uppläsande bort
med lika mycket — riktigare visserligen
lika litet — fog som diskussionsinläggen
ha funnits ägnade att innebära
förledningsförsök gent emot kongressens
ledamöter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
