Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kongress bildade menighet i den
betydelse, strafflagen tillägger -detta
begrepp. Utrymmet medgiver mig
icke att här utveckla allä de skäl,
som kunna åberopas emot denna
domstolens ståndpnkt. Jag tillåter
mig i detta avseende att hänvisa till
den förträffliga: utredning, som en
av de tilltalades advokater framlagt
i sina besvär över rådhusrättens
dom. Blott så mycket skall här
sägas som att, om utslaget i denna del
vore riktigt, så skulle man enligt
svensk lag sakna s. k. slutna
sammankomster i egentlig mening,
var-est de närvarande kunde utan risk
av kriminellt ansvar fritt och
otvunget utveckla sina åsikter. Då det
säger sig självt, dels att siffran å
de närvarandes antal ej utan det
allra primitivaste domstolsgo dtycke
kan bilda gränsen mellan en sluten
och offentlig sammankomst, dels ock
att det ej kan vara normgivande för
frågan: ”offentlig eller sluten
sammankomst?” huruvida privat
våning, klubb- eller hotellokal,
konsertsal, folkets hus o.‘ s. v. blivit för
sammankomsten använd, är det
uppenbart, att följden av utslaget, om
det icke i detta avseende saknade
rättslig grund, måste bliva att allt,
som yttras i den trängre
sällskapskretsen, på klubben eller på vilken
förening som helst, dess syften må
vara nöjen, välgörenhet, social
verksamhet etc., i själva verket av en
svensk domstol, när det passade sig,
kunde behandlas såsom om det vore
yttrat inför sådan menighet, som
strafflagen talar om. Man märke
nämligen, att föranstaltarna av
kongressen, för att trygga dennas
karaktär av verkligt sluten
sammankomst, genom noggrann
vakthållning och eljest ombesörjt den
strängaste kontroll för att hindra andra
än vissa bestämda för sina åsikter
kända personer att erhålla tillträde
till densamma.
* t #
Till sist övergår jag till frågan,
om man. kan vara befogad att
sub-sumera begreppet ”anordna
storstrejk vid krigsutbrott” under
lagens ”hindra användandet av rikets
krigsfolk emot fienden”.
Domstolen själv hår ej kunnat uttala, ätt
det förra täcktes av det senare.
Domstolen har blott kunnat firina,s
att det förra innebure ett
förhindrande av användandet av rikets
stridskrafter för
avsedda. ändamål. Det säger sig
självt att, när de åberopade
lagrummen förutsätta, att man velat
hindra användandet av rikets k r i g
s-f o 1 k mot fienden, det för
målets utgång måste vara
fullkomligt likgiltigt, huruvida de tilltalade
velat hindra användandet av rikets
stridskrafter för
avsedda ändamål eller icke. Här
föreligga de inadvertenser i utslaget,
som jag förut blott i förbigående
antytt. Domstolens tilltag, att i
ut-slagspremisserna karakterisera de
dömda handlingarna med begrepp,
som sakna all straffrättslig
relevans med hänsyn till de lagrum, som
åberopats i utslaget, för att
omedelbart därefter fälla de tilltalade till
ansvar efter dessa lagrum utan
någon antydan om eller förklaring av
den bristande överensstämmelsen
mellan denna karakterisering och
lagrummens innehåll, kan väl ej
förklaras annorlunda än därigenom,
att domstolen själv funnit, att man
strängt taget ej kunde vara
befogad att såtillvida sätta
likhetstecken mellan anordnande av storstrejk
vid krigsutbrott å ena sidan och å
andra sidan hindrande av
användande av rikets krigsfolk mot fienden,
att det förra måste i sig innesluta
det senare. Detta är också min
uppfattning, och jag har funnit
densamma så självklar, att jag i mitt
merberörda utlåtande nöjt mig med
ett enkelt påpekande av att det vore
uppenbart, att storstrejker vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
