Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsutbrott, tillåtna eller ej, icke
kunde inprässas inom ramen
för de handlingar, som avsåges i
3 mom. av 8: 6 S. L. Som ju
domstolen i själva verket tyckes vara
av samma mening, kunde det vara
överflödigt att här närmare orda om
saken, men det faktum, att icke
förty svarandena fällts till ansvar för
att ha sökt förleda till hindrande
av användande av rikets krigsfolk
mot fienden, torde motivera några
synpunkter, vilka dock med hänsyn
till utrymmet måste fattas mycket
kort.
Enligt svensk rätt äro strejker och
storstrejker i allmänhet
straffrätts-ligen tillåtna medel i den
socialpolitiska kampen mellan klasserna.
Rättsuppfattningen härutinnan är
så mycket klarare, som vid skilda
tillfällen lagförslag framlagts om
kriminalisering av vissa
allmänfarliga strejker. Dessa förslag, vilka
icke antagits, vila på
förutsättningen, att också dessa strejker i
allmänhet enligt gällande rätt icke
utgöra brott. Det är sålunda helt och
hållet en persons privatsak,
huruvida han vill deltaga i en
arbetsinställelse eller icke. En ändring i
detta förhållande därigenom, att
landet befunne sig inför ett
krigsutbrott, skulle ovillkorligen
förutsätta ett uttryckligt stadgande
härom. Härtill kommer nu, att en
storstrejk i den omfattning som här
avses också om den, såsom
rådhusrätten finner, kan vara ägnad att ’
’förhindra användandet av rikets
stridskrafter för avsedda ändamål”,
likväl ingalunda innebär ett hindrande
av ”krigsfolkets användande mot
fienden”. Vad som i lagen
avses är uppenbarligen
handlingar, som direkt åsyfta och hava
till följd, att krigsfolkets
användande mot fienden hindras, såsom t. ex.
undertryckande av en
framryck-ningsorder, kommendering till flykt,
krigsmobiliseringsstrejk o. s. v. (gi-
vetvis allt i förrädlig avsikt). Vill
man i anledning av det sista
exemplet invända, att det under
krigstider ofta kan bli nödvändigt att
använda krigsfolk i allehanda arbeten,
som berördes av strejken, och att
denna sålunda även kunde komma
att innefatta något analogt med
krigsmobiliseringsstrejk, så
neutraliseras en sådan invändning
omedelbart därav, att dels det nu ej är
fråga om hindrande av
krigsfolks användande
emot fienden och dels en
sådan storstrejk innebure något mera
än storstrejk, nämligen
krigsmobiliseringsstrejk, vilken senare givetvis
icke kunde innefattas i ett försök
att förleda blott till storstrejk.
Jag har nu icke haft i sikte
strejk, som iscensatts av sådana
arbetare i det allmännas tjänst,
vilka möjligen kunna ha den
ställning, att de i avseende å
straffbarhet böra behandlas
såsom ämbetsmän. Det är
järn-vägsstrejk, som man här måste
tänka på. Det har ofta gjorts
gällande, att sådan strejk för de
personers vidkommande, vilka äro fast
anställda, skulle medföra straff
såsom för ämbetsbrott. För min del
hyser jag icke denna uppfattning,
dels enär det kan vara tvivelaktigt,
huruvida de järnvägsmän, som här
kunna komma ifråga, verkligen
enligt lagens mening böra hänföras
till en sådan kategori, att de kunna
begå ämbetsbrott,* dels och
framförallt, enär icke blott den allmänna
sociala uppfattningen mer och mer
erkänt också ifrågavarande
strejkers befogenhet såsom de
betydelsefullaste till buds stående kampmedel
för de sämre lottade klasserna i
deras ekonomiska och andra
strävanden, vadan rättsuppfattningen på
denna punkt redan härigenom måste
* Rättspraxis går emellertid i annan
riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
