Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5 A (Extranummer), 1916 - Lundstedt, Vilhelm: Förräderidomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli vacklande, utan även härtill
kommer, att strejkens syftemål och
känslan av klassolidariteten
åtminstone ofta måste leda till
bortfallande av den rättsstridighet i
straffrättslig mening, som är en
nödvändig förutsättning för brottslighet
och straffbarhet. Härmed förhållé
sig emellertid hur som helst. Jag
räknar i det följande med — på
grund av åtskilliga andras
uppfattning — att järnvägsstrejk, i den
mån densamma berörde dessa fast
anställda järnvägsmän, är
straff-rättsligen otillåten. Såsom sådan
är och förblir den emellertid ett
ämbetsbrott. Av vad jag redan
förut sagt följer, att den ej kan i
lagens mening inrangeras bland
sådana handlingar, som ”hindra
användandet av rikets krigsfolk mot
fienden”. Men jag går ännu längr^t
i medgivanden och gör det oriktiga
antagandet, att den otillåtna
järn-vägsstrejken vid förestående
krigsutbrott i vissa särskilda fall kunde
inprässas bland dessa brott. Men
vad sen? Järnvägsstrejk kan
utföras av extra anställda
järnvägsmän, å vilka tillämpning av
strafflagens kapitel om
ämbets-fel ej bör kunna ifrågasättas,
den kan vidare utföras genom
tjänstens uppsägande i laglig ordning,
och en olaglig järnvägsstrejk vid
krigsutbrott kan vara sådan att det
blir absolut uteslutet att prässa in
densamma under 3 mom. i 8: 6 S. L.
Det sista måste även analogivis
ihågkommas, för den händelse man
skulle — med ogillande av vad här
ovan angående tillåtna strejker
framhållits — vilja göra gällande
att vissa också av dem skalle under
en storstrejk vid krigsutbrott kunna
straffas efter 8 : 6 mom. 3 S. L.
Fasthåller man allt detta å ena
sidan, och beaktar man å andra
sidan, att domstolen ej kunnat döma
för annat än försök att förleda till
anordnande av storstrejk vid
krigsutbrott, så inser man, att
domen-öpksa från nu behandlade
synpunkter ohjälpligen måste falla till
marken. Om alla tillåtna strejker,
järnvägsstrejker och andra, av
sådant slag, att deras hänförlighet
under 8:6 mom. 3 icke av någon
förnuftig människa skulle kunna
ifrågasättas, sattes i gång vid ett
krigsutbrott, så är det uppenbart
att en storstrejk åstadkommits. Det
är därav också absolut klart, att —
trots de medgivanden, som gjorts
för att söka åstadkomma
någon förklaring av domen i nu
förevarande avseende — en storstrejk
måste kunna anordnas vid ett
förestående krigsutbrott utan någon
kollision med förbudet i 8: 6 mom.
3; det är därav lika klart, att ett
”försök att förleda” till
anordnande av storstrejk -vid ett förestående
krigsutbrott icke i och för sig kan
innebära något försök att förleda
till det i 8: 6 mom. 3 avsedda
brottet. Är det kanske medvetandet
härom, som tvingat domstolen att i
utslaget besvara frågan, huruvida
att ”anordna storstrejk vid
förestående krigsutbrott” innebure att
”hindra användandet av rikets
krigsfolk emot fienden”, därmed
att genom det förra ”förhindrades
användandet av rikets stridskrafter
för avsedda ändamål”?
$ *
&
Detta är i korthet den kritik, som
jag ansett mig här böra rikta mot
den s. k. förräderidomen.
Utrymmet har ej medgivit mig att
ytterligare medtaga alla de skäl emot de
åberopade lagrummens tillämpning,
vilka — för visso till stor del av
den största rättsliga betydelse och
ägnade att ensamma för sig grunda
en förkrossande dom över utslaget
— framgått av den närmare
utredningen angående de nu dömda
handlingarna och deras syften. Jag
får i detta avseende hänvisa till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
